Örebro rättighetscenter föreläste om diskriminering

25 januari, 2018

Örebro rättighetscenter besökte Kävesta för att föreläsa på Aktuellt 25 januari 2018. Petra Elb, verksamhetsansvarig, berättade om organisationens arbete mot diskriminering.

Örebro rättighetscenter är en av 16 antidiskrimineringsbyråer i landet. Hos dessa kan var och en få gratis juridisk rådgivning i diskrimineringsärenden. Det innebär fall där någon blivit missgynnad utifrån minst en av de så kallade diskrimineringsgrunderna:

  • kön
  • könsöverskridande identitet eller uttryck
  • etnisk tillhörighet
  • religion eller annan trosuppfattning
  • funktionsnedsättning
  • sexuell läggning
  • ålder
Petra framför en whiteboard där de sju diskrimineringsgrunderna är skrivna.

Petra Elb föreläste om diskriminering på Kävesta

Om du är osäker kan du få hjälp

Men hur vet jag om jag blivit utsatt för diskriminering, och hur går jag vidare med ärendet?

– Det spelar ingen roll om den som diskriminerar gör det med goda eller onda intentioner. Om man uppfattar det som diskriminerande eller kränkande så är det fel. Och då kan man kontakta oss, så kan vi ta reda på vad som gäller, berättade Petra.

Kampen för allas lika rättigheter fortsätter

Petra berättade  kort om några av de steg som tagits för allas lika rättigheter under de senaste 100 åren.

– 1939 var det tillåtet att avskeda arbetande kvinnor som var gravida. Viktigt att komma ihåg är att alla dessa steg togs för att folk kämpade för sina rättigheter. En intressant aktion var till exempel när många började ringa in till Försäkringskassan och sjukanmäla sig, ända tills homosexualitet slutade klassas som en sjukdom 1979. Det är spännande att tänka på vad vi i framtiden kommer att titta tillbaka på och se som orättvisor idag, sade Petra.

Kontakter

Örebro rättighetscenters hemsida

Diskrimineringsombudsmannen

 

Journalisten Anna Roxvall besökte Kävesta 2018-01-11

15 januari, 2018
Anna Roxvall på scen på Kävesta folkhögskola

Anna Roxvall var vårens första föreläsare på Aktuellt. Anna berättade om sitt arbete som frilansjournalist med fokus på Afrika.

Nyfiken regnskogskämpe

Redan 1990 gav Anna ut sin första egna tidning ”Läjesnytt”, för att samla ihop pengar till att rädda regnskogen. Ett lyckat tilltag, både för att samla in pengar och stilla sin egen sexåriga nyfikenhet.

– Det var ett bra sätt att som barn få fråga vuxna saker helt ohämmat. Och ingen säger ju nej till en sexåring som kommer och vill sälja sin egen tidning, berättade Anna.

Att vara där inga andra är

Efter journalisthögskolan arbetade Anna ett kort tag som redaktionell reporter. Hon ville dock något annat och satsade tillsammans med Johan Persson på att göra reportage från platser där inte så många andra journalister fanns.

– Vår första resa gick till Kongo-Kinshasa. Vi hade uppfattat att där pågick en konflikt som inte syntes i svensk media. Det slutade med att vi hamnade i den största rebelloffensiven på 20 år.

anna-roxvall-2017-01-11-02

Anna Roxvall på Kävesta 2019-01-11

Världen är som ett pussel

Under föreläsningen lärde vi oss mer om det politiska läget i olika Afrikanska länder, och hur det är att arbeta som frilansjournalist.

Enligt Anna var tre saker som lockade med journalistyrket att få lära sig nya saker, träffa nya personer samt att ta emot och förmedla andras historier.

– Världen är som ett pussel. Som journalist hjälper man sina läsare att förstå världen och människorna i den bättre, en pusselbit i taget.

Är det inte jättefarligt?

Några vanliga frågor som ofta förekommer om man arbetar som frilandsjournalist tog Anna också upp. Främst frågan om säkerhet och om man inte känner sig rädd ofta?

– Statistiskt sett är väl trafiken fortfarande farligare än själva konflikten man befinner sig i. Men samtidigt har respekten för journalister minskat radikalt bara de senaste tio åren. Många är inte längre rädda för att vara taskiga mot journalister.

Anna tryckte samtidigt på vikten av att vara paranoid, främst för att inte röja sina källor.

– Vi har sällan bott någon längre tid i ett konfliktområde och raderar kontakter på våra telefoner ofta. Är man slapp så riskerar man att ha ihjäl de personer som hjälper en.

anna-roxvall-2017-01-11-03

Anna Roxvall på Kävesta 2018-01-11

Journalistik kostar

En annan intressant frågar var hur mycket det kostar att göra dessa reportage.

– Vår budget för två veckor i Burundi var 48 120 kronor, som vi fick lägga ut själva. Ett stort reportage på flera sidor betalar en kvällstidning ungefär 20 – 25 000 kronor för, berättade Anna.

Det ställer frågor om vad vi är beredda att betala för kvalitativ journalistik.

 

Daniel Boyacioglu berättade personligt om poesi och livet

2 december, 2016
Daniel står på scen i aulan och läser ur en gul bok med texten "Allt om eld".

Daniel Boyacioglu besökte Kävesta folkhögskola för att tala inför hela skolan samt hålla en workshop med deltagare på Allmän linje. I aulan läste Daniel flera av sina dikter och talade öppenhjärtligt om sitt liv och de val som lett honom dit han är idag – en brandman som gett ut sju poesiböcker och vunnit SM i Poetry Slam två gånger.

Daniel fick upp ögonen för sin egen förmåga att skriva vid 9 års ålder. En dikt han skrivit i skolan letade sig in i lokalpressen, med en hjälpande hand från hans lärare.

– Varje gång jag såg en kopia hänga på kylskåpet hos någon släkting fick jag en skön känsla. Känslan höll i sig under andra skrivuppgifter. Jag såg därför inte skrivandet som något svårt.

Daniel på scen i aulan. Han talar i en handmikrofon och trycker andra handflatan mot vänstra delen av ansiktet. Blundar.

Daniel Boyacioglu 1 december 2016 – 2

Rap och poesi

Under skoltiden fördjupade han sig i rap och hittade snart ett släktskap mellan den klassiska formen för poesi och rapen.

– Jag märkte att Färlin kunde vara rap. Språket var kanske inte riktigt lika rytmiskt tight, men det hade en musikalitet i sig.

När Daniel första gången ställde sig på en scen för att tävla i poesi blev hans hemliga vapen just tidigare rap-texter han skrivit.

– Jag ville bryta med mitt tidigare sammanhang, där jag hade svårt att passa in. Rapparna tyckte att jag var för poetisk i mitt uttryck. Så jag tänkte att det här borde ju poeterna förstå!

Tråkiga gubbar

Efter lunch var det dags för en workshop med deltagare från allmän linje. Daniel inledde med att fråga vad deltagarna hade förväntat sig när det skulle komma en poet till skolan. Någon säger ”En tråkig gubbe!”.

– Jag tänkte så själv när jag var ung, och även idag bland mina kollegor. Det finns en klassisk stil som kopplas samman med poesi. Men jag tycker inte att stilen avgör om det är bra eller inte. När jag själv blev publicerad, när jag blev en poet, då kunde jag skita i förväntningarna och själv bestämma vad som var poesi, skriva mina egna regler.

Daniel i ett fullt klassrum. En deltagare räcker upp handen. Daniel kliar sig i skägget.

Daniel Boyacioglu 1 december 2016 – 3

Skrivknep som gör texten lenare

Hur skriver man då en dikt? I ett gemensamt experiment får alla komma med ett par förslag på ord, som ”kärlek”, ”tid”, ”livet” och ”trötthet”. Sedan hjälps deltagarna och Daniel åt att formulera meningar runt dessa, och dissikera hur innebörden och känslan förändras av att bara byta ut något enstaka ord.

– Det finns knep som gör texten lenare, så att man sväljer den. När man är ovan vid att laga mat är det svårt att veta om det behövs salt, hetta eller något annat. Men övar man så kan man smaka och se vad som saknar. Det är samma sak med poesi.

Daniel sitter på en bänk framför tavlan i ett klassrum, med ett papper i knät, skrattar

Daniel Boyacioglu 1 december 2016 – 4

Personlig och känslosam workshop

Förutom tekniska skrivknep hinner gruppen avhandla många funderingar om livet. Kärlek stannar de vid länge. Är kärleken outtröttlig, eller måste man mata den? Finns den alltid, överallt? Vilka olika sorters kärlek finns? Kan livet vara utan kärlek? Finns det något positivt i att kunna känna kärlek, även om den inte är besvarad?

Workshopen blir mycket personligt och diskussionerna bottnar i deltagarna och Daniels egna erfarenheter av livet.

– Nu är jag 35, och det har redan tagit många vändningar. Hade jag trott på någon som sagt när jag var 15 att jag skulle bli poet? Hade jag trott på någon när jag var 25 som sagt att jag skulle bli brandman? När jag var yngre trodde jag att jag skulle ha tre barn innan 30. Det blev 7 böcker istället. Livet är läskigt och spännande!

Mikael Sjömilla om att hitta sin talang och bilduttryck

30 april, 2015
Mikael framför en powerpointbild

Mikael Sjömilla har bland annat arbetat med bild och form för Cullbergbaletten och Riksteatern. Idag föreläste han på Kävesta folkhögskola om hur han hittade sin talang och egna uttryckssätt.

Sitt eget konstnärliga uttryckssätt

På högstadiet hittade Mikael tecknandet och sitt eget bilduttryck.

– Jag var blixtsnabb på att överföra något jag sett, hört eller läst till handen och pappret. Men läraren tyckte att det var viktigast att jag ritade perspektiv med linjal.

Ville bli poet eller bildkonstnär

Kulturämnen som konst, dans och musik var det som Mikael var mest intresserad av under högstadiet. Han hoppades att studievägledaren skulle ge honom en skjuts ut i världen.

– Jag berättade att jag ville bli poet eller bildkonstnär. Men studievägledaren menade att för det behövde man vara begåvade, och det kunde han inte se att jag var.

Ängeln från Kumla

Efter gymnasiet träffade Mikael en person som såg hans talang och uppmuntrade honom.

– Jag träffade en ängel från Kumla som såg mina teckningar. Han sa åt mig att jag skulle rita som jag ville, och jag insåg att jag kunde göra saker på mitt sätt.

Därefter har Mikael följt sina drömmar och utvecklat sina talanger.

– Jag har studerat skrivande på en folkhögskola, läst mycket, arbetat med bland annat bild & form, fotografi och grafisk formgivning.


Mikael Sjömillas hemsida

Siavosh Derakhti från Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet besökte Kävesta Aktuellt

27 mars, 2014
Siavosh Derakhti föreläser på Kävesta folkhögskola.

Siavosh berättade inlevelsefullt och hjärtligt om hur han efter några struliga ungdomsår gick tillbaka till skolan och fick utlopp för sitt engagemang i samhällsfrågor.

Efter ett projektarbete på gymnasiet, som ledde honom och hans klass till Auschwitz, bildande han föreningen Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet (tidigare Unga muslimer mot antisemitism).

Läs mer om Siavosh Derakhtis föreläsning