Första gången Lisa Rosander besökte Kävesta folkhögskola uppstod inte direkt kärlek vid första ögonkastet.

När hon gick rektorsutbildningen via Fellingsbro folkhögskola åkte hon till Kävesta tillsammans med sin studiegrupp. De hade fått i uppdrag att finna skolans själ, men möttes av en grå och dimmig novemberdag.

Trots att personalen verkade trevlig så låg skräckfilmsvädret som en blöt filt över hela upplevelsen. Nej, här skulle hon nog aldrig vilja jobba!

Se hela intervjun här

Inte ångrat sig en minut

Som tur är kan man ändra sig. Idag har Lisa arbetat som rektor på Kävesta i över 12 år. Kävesta fick en ny chans att visa sig från sin bästa sida när hon hoppade in som ställföreträdande rektor ett halvår 2012.

– Jag trivdes otroligt bra på Fellingsbro, det måste jag säga. Men under det halvåret började jag känna att det är väldigt trevligt på Kävesta också. När rektorstjänsten blev ledig var jag tvungen att ansöka, och jag har inte ångrat det en minut. Jag fann en plats där jag vill vara.

Dynamisk och kärleksfull miljö 

Lisa tror att hon till slut hittade Kävestas själ. Hon uppskattar dynamiken och blandningen av människor. Hälften av skolans deltagare studerar estetiska ämnen – dans, konst och musik – och hälften läser in gymnasiet på allmän kurs. 

Dessutom uttrycker hon stor uppskattning över personalen, som trots sina olikheter alla är vad hon kallar “människo-människor” och arbetar tillsammans för att alla deltagare ska trivas och få en bra utbildning.

– Kanske låter det töntigt att säga att det är en kärleksfull stämning? Men jag vill säga att det är det. Här jobbar personer som verkligen tycker om att se människor växa, som bjussar varandra på saker och är prestigelösa.

Stolt över deltagarnas utveckling

Något av det som får Lisa att känna sig mest stolt över att vara rektor på Kävesta är att se deltagarna utvecklas. Hon betonar särskilt hur viktigt det är att folkhögskolan finns till för alla som inte ens har fått en första chans.

– Jag blir stolt varje gång jag träffar en deltagare och känner att oj, nu har det hänt grejer! Nu har den här personen hittat sig själv, eller tagit makten över sitt liv och förstått sitt eget värde.

Folkhögskolans viktiga uppdrag

Folkhögskolorna alltid har haft ett viktigt uppdrag, enligt Lisa. Men hon känner att det nu och framåt är viktigare än någonsin att folkhögskolorna finns och fortsätter arbeta för att människor ska få känna att de är viktiga och att de kan påverka samhället tillsammans med andra.

– Vi ska visa att man får tycka olika men vi behöver också förklara att det finns en gräns för hur vi beter oss mot varandra. Vi måste se allas lika värde och vara snälla både mot andra och oss själva.

Bra avstamp inför 150 år till

Kävesta folkhögskola har sedan starten haft starkt stöd av region Örebro län (tidigare landstinget), som sedan 1955 dessutom varit ensam huvudman. De senaste åren har regionen satsat och byggt ett nytt musikhus 2019 samt ett nytt danshus som stod klart så sent som hösten 2023.

– I och med det står hela skolan i ett fantastiskt avstamp framåt. Så det är verkligen värt att fira 150 år och åtminstone 150 år till, jag kan inte tänka mig något annat, avslutar Lisa

Tre rektorsintervjuer under 150-årsjubileumet

Sedan starten 1873 har Kävesta folkhögskola haft tio olika rektorer. Många har alltså tjänstgjort länge. J.V. Jonsson ledde skolan genom sekelskiftet 1900 och var den som stannade på sin post längst: hela 32 år.

Under hösten 2023 hade skolan möjlighet att intervjua de tre rektorer som ännu är i livet: Signild Håkansson, Ulla Wiberg och Lisa Rosander. Dessa intervjuer utgör en del av skolans 150-årsfirande.

Mer om 150-årsfirandet

Alla rektorsintervjuer på Youtube

Artiklar och information om Kävesta folkhögskolas 150-årsfirande

Efter 16 år som rektor på Kävesta folkhögskola gick Ulla Wiberg motvilligt i pension vid 67. Att hon gärna hade fortsatt ännu längre blir tydligt när man hör hennes beskriva sina minnen. En varm omtanke om Kävesta folkhögskolas personal, deltagare och historia lyser igenom. Denna text är ett utdrag ur en längre intervju som gjordes med anledning av skolans 150-årsfirande.

Se hela intervjun här

Världens bästa jobb

Ulla beskriver rektorstjänsten som det bästa jobbet i världen. Eftersom hennes barn var stora kunde hon delta i det mesta som hände. Allt ifrån att närvara vid kvällskonserter till att gå på gymnastik i Sköllersta med internateleverna.

– Jag hade inte åtta timmars arbetsdag, det blev ju som det blev ibland. Men jag älskade mitt jobb, det var så roligt att det inte var klokt, berättar hon.

Nära kontakt med deltagarna

När det kändes som att alla gick i takt, hade samsyn och arbetade mot ett gemensamt mål var något som stimulerade Ulla. Men även kontakten med skolans deltagare bidrog starkt till att hon trivdes med jobbet. Hon lade mycket tid på att möta deltagarna och få dem att känna sig välkomna.

– Det kan låta fånigt men jag pluggade intensivt på klasslistorna för att lära mig alla namnen innan vi började på hösten. På en folkhögskola är man inte så många och alla kan bli sedda, det är väldigt viktigt.

Man behöver inte passa in i en mall

Hur viktigt det är med en trygg och tillåtande miljö märkte Ulla redan när hon som lärare i svenska gav en grupp i uppgift att skriva dagbok och lämna in den varje vecka. Hon minns hur flera av dem hade stark ångest inför skolstarten, men att den skingrades när de insåg att andra också var nervösa och att det inte var något fel på dem.

– I ett annat projekt var det en ungdom som beskrev det som att ”här behöver man inte vara tuff, för det är ingen annan som är det”. Jag tror det ligger något i det, att man får vara som man är och utvecklas i sin egen takt. Det finns ingen form för hur en folkhögskoleelev ska vara.

Utveckling av skolans profil

Ett projekt som Ulla var ansvarig för har starkt format Kävesta folkhögskolas nuvarande profil, nämligen att starta en danslinje. Till en början fanns det inga lokaler för dans på Kävesta – en stark kontrast mot skolans nyligen utbyggda och toppmoderna danshus.

– Vi fick hyra lokaler på universitetet och de kunde dansa i tingshuset i Sköllersta någon eftermiddag, eller i olika lokaler här på skolan, innan vi fick ett danshus 2007. Det var maximalt bra!

Stark tilltro till framtiden

Kävesta folkhögskola har funnits i 150 år och Ulla känner stark tilltro till framtiden. Hon besöker Kävesta ofta och kan tydligt se hur deltagarna år efter år fortsätter trivas och utvecklas.

– Vi också har en huvudman som satsar och håller skolan under armarna – och har gjort det så länge jag har varit med. Så är det något jag tror på så är det Kävesta folkhögskola, den saken är klar, avslutar Ulla.

Tre rektorsintervjuer under 150-årsjubileumet

Sedan starten 1873 har Kävesta folkhögskola haft tio olika rektorer. Många har alltså tjänstgjort länge. J.V. Jonsson ledde skolan genom sekelskiftet 1900 och var den som stannade på sin post längst: hela 32 år.

Under hösten 2023 hade skolan möjlighet att intervjua de tre rektorer som ännu är i livet: Signild Håkansson, Ulla Wiberg och Lisa Rosander. Dessa intervjuer utgör en del av skolans 150-årsfirande.

Mer om 150-årsfirandet

Alla rektorsintervjuer på Youtube

Artiklar och information om Kävesta folkhögskolas 150-årsfirande

När Signild Håkansson tillträdde 1983 blev hon den första kvinnan som haft rektorsposten på Kävesta. Det tog 110 år sedan starten 1873. Efter tiden på Kävesta arbetade Signild fram till sin pension på Folkbildningsrådet. Detta är ett utdrag ur en längre intervju som gjordes med anledning av skolans 150-årsfirande.

En välberest folkhögskoleentusiast

Signild har ägnat en stor del av sin tid, även efter pensionen, till att följa folkhögskolan som studieform. Hennes nyfikenhet har lett till att hon troligtvis är den person som besökt flest folkhögskolor i Sverige.

– Just nu är det en skola som startade i år i Helsingborg som jag inte besökt. Annars har jag varit på de andra 155 som är igång idag, berättar hon.

Byggnadsvård en stor överraskning

Redan 1975 startade hon som lärare på Kävesta och efterträdde sedan Carl-Gösta Höglund som rektor 1983. Eftersom hon tidigare hade studerat skola- och utbildningsadministration vid Örebro högskola kände hon sig väl förberedd.

Den största överraskningen var när hon verkligen förstod innebörden av att ha ansvar för 13 fastigheter från 1870-talet och framåt.

– Ja, det är klart att jag borde ha fattat det. Men när man plötsligt får ett föreläggande om att det måste till nya säkerhetsåtgärder för sotning, eller när vattnet på internatet bedöms som otjänligt… Sådana saker kan ta en lite på sängen, säger hon och skrattar.

Folkhögskolans viktiga frihet

Som rektor och senare handläggare på Folkbildningsrådet har Signild en unik inblick i folkhögskolans betydelse för samhället. Folkhögskolan bör ses som ett alternativ snarare än komplement till ordinarie utbildningsverksamheter, menar hon, och betonar även vikten av folkhögskolans frihet.

– Folkhögskolan kan med kort varsel forma verksamheten efter de behov man ser, både i samhället och hos de enskilda deltagarna. Samma möjlighet finns inte i större utbildningsverksamheter som är mer styrda av lagstiftning och regelverk.

En suverän studieform

Signilds syn på folkhögskolans viktigaste uppdrag tydliggör hur det deltagarnära perspektivet från hennes tid som lärare och rektor sitter djupt rotat. Individen är central för att utveckla samhället.

– Det är viktigt att stärka den enskilda människan och ge människor resurser för att hantera sin omgivning och sin framtid, och där tycker jag att folkhögskolan är rätt suverän faktiskt.

Behovet att få vara någon

Folkhögskolans styrka beskriver Signild genom att återberätta mötet med en tidigare deltagare. De träffades på ett tåg och Signild frågade vad hon gjorde nu. Juridikstudier på universitetet blev svaret. Hur var det då? Ja, inte som på Kävesta…

– Nej, det förstår jag ju, sade jag. Men hur är det då? Ja, här på universitet är man inte någon, svarade hon. Jag tycker det är en bra sammanfattning. Om våra deltagare känner att de är någon, då har vi lyckats, slår Signild fast.

Se hela intervjun här

Tre rektorsintervjuer under 150-årsjubileumet

Sedan starten 1873 har Kävesta folkhögskola haft tio olika rektorer. Många har alltså tjänstgjort länge. J.V. Jonsson ledde skolan genom sekelskiftet 1900 och var den som stannade på sin post längst: hela 32 år.

Under hösten 2023 hade skolan möjlighet att intervjua de tre rektorer som ännu är i livet: Signild Håkansson, Ulla Wiberg och Lisa Rosander. Dessa intervjuer utgör en del av skolans 150-årsfirande.

Mer om 150-årsfirandet

Alla rektorsintervjuer på Youtube

Artiklar och information om Kävesta folkhögskolas 150-årsfirande

I samband med 150-årsjubileumet har skolans tidigare rektor Signild Håkansson arbetat fram en text om skolans historia. Den tar vid där Carl-Gösta Höglunds jubileumsbok ”Kävesta folkhögskola – 100 år och lite till” slutar, och betonar särskilt årtiondena 1970 – 2020.

Betoning på de senaste 50 åren

Efter en kort summering av skolans första 100 år beskriver Signild viktiga händelser och utvecklingssteg under de senaste 50 åren. Visste du till exempel:

• Att Kävesta var en av landets största folkhögskolor på 70-talet, innan delningen som ledde till bildandet av Örebro folkhögskola?
• Att Skolan fick sina första datorer 1985, och att priset motsvarade nära 200 000 kronor i dagens penningvärde?
• Vad skolöverstyrelsens avveckling på 90-talet betydde för folkhögskolornas organisering?

Läs hela skriften som pdf

Här kan du läsa hela jubileumsskriften digitalt, antingen direkt på sidan eller ladda ner:

Vill du dela din Kävestaberättelse?

Under jubileumsläsåret 2023 – 2024 tar vi gärna emot och publicerar berättelser från Kävesta, oavsett vilket år det rör sig om. Om du vill dela med dig, använd formuläret på länken nedan eller kontakta oss på info@kavesta.fhsk.se.

Samtidigt som Kävesta folkhögskola firar 150 år, så 60-årsjubilerar en grupp före detta deltagare. De möttes när de studerade på skolan 1963 och har sedan dess med jämna mellanrum setts på Kävesta för att upprätthålla kontakten. Vi är glada att få dela följande berättelse från Torbjörn Karlsson, som under en tid var elevrådsordförande på skolan.

Då förändrades livet

1963

Vi kom från olika håll med olika erfarenheter. Några hade mer eller mindre klara mål, andra sökte något utan att veta riktigt vad. Det som förenade oss var att vi ville förändring.

Nu skulle det nästan ofattbara ta sin början, att i två år sitta och ta emot kunskap, dessutom på dagtid.

Gamla skolminnen dök upp: att sitta tyst och stilla, stå upp när man skulle svara, hot om skamvrå och örfil.

Allt detta förbleknade snart. Här möttes vi av vänlighet och genuint människointresse, vi kände oss respekterade och jämlika.

Det blev inte bara fördjupning i gamla ämnen utan även bekantskap med nya, bland annat psykologi. För mig var även engelska något nytt.

Förutom utbildning fick vi dessutom kulturell bildning i form av konsthistoria, inblick i klassisk musik samt teater- och operabesök. Mest minnesvärda var lektionerna i klassisk musik där många av oss lärde sig att höra kamelerna trampa fram på den persiska marknaden, en del påstod sig till och med se dem.

Efter skoldagen och en god middag börjar nästa fantastiska upplevelse. Vi åker inte hem, vi är ju hemma!

Basen för läxläsning och den första sociala kontakten var ett dubbelrum i elevhemmet, ”Asgård” för manliga och ”Nuckebo” för kvinnliga elever. En enastående miljö för social utveckling och kamratskap. Några fann varandra för hela livet.

Utbildningen förde oss vidare till olika vidareutbildningar och yrkesval, den kulturella bildningen öppnade våra sinnen och internatformen bidrog i hög grad till att utveckla vår sociala förmåga.

2023

Kävesta Folkhögskola firar 150 år. Vi är 13 stycken som träffas här, 60 år sedan vi träffades första gången.

Skolan har naturligtvis förändrats, till det yttre genom nya byggnader, till det inre med nya ämnen och inriktningar. En anpassning till ny tid och nya behov.

Men det viktigaste har inte förändrats. Vi möts som alltid av värme och öppenhet. Man känner sig sedd och betydelsefull.

Kävestaandan lever kvar!

Torbjörn Karlsson

Vill du dela din Kävestaberättelse?

Under jubileumsläsåret 2023 – 2024 tar vi gärna emot och publicerar berättelser från Kävesta, oavsett vilket år det rör sig om. Om du vill dela med dig, använd formuläret på länken nedan eller kontakta oss på info@kavesta.fhsk.se.

På dagen för 150 år sedan, den 3 november 1873, samlades 35 förväntansfulla ungdomar vid Vrana herrgård utanför Sköllersta. De hade kommit för att delta i länets första folkhögskolekurs. Samlingen markerar födelsen av Örebro läns folkhögskola, som senare bytte namn till Kävesta folkhögskola.

Besök på historisk mark

En lite grupp personal trotsade dagens regnoväder och besökte Vrana säteri, som platsen nu heter. Nuvarande ägarna var snälla och välkomnade gruppen in i huset. Väl i skydd från regnet kunde de skåla i cider i samma rum där de första eleverna troligen samlades 1873.

Efter skålen gick färden vidare till Ekeby kyrka, där Adolf Coyet ligger begravd. Coyet var en av de inflytelserika personligheter som drev på för att inrätta länets första folkhögskola. Det är även tack vare honom som starten skedde just på Vrana. Han ägde nämligen gården och lät skolan använda byggnaden utan kostnad i fem år.

Från ”bondehögskola” till estetisk profil

Skolan flyttade till sitt nuvarande säte i Kävesta efter dessa fem år, 1878. Sedan dess har hon utvecklats och förändrats för att möta tidens utbildningsbehov, från en utpräglad ”bondehögskola” som lockade traktens ungdomar, till att ha en estetisk profil och ta emot elever från hela landet.

– Det är positivt att Kävesta folkhögskola under sina många år utbildat både estetiska elever, ofta för fortsatta studier, samt ökat sitt engagemang för att fler studerande ska klara sin gymnasiebehörighet. Det bidrar till ett starkare samhälle där kulturen får vara en naturlig del av livet, säger Charlotta Englund, regionråd och ordförande för regionala tillväxtnämnden, tillika skolans styrelse.

En skolform lika aktuell idag som för 150 år sedan

Folkhögskolans strävan att erbjuda allmän medborgerlig bildning är lika aktuell idag som för 150 år sedan. P A Gödecke, som var skolans första rektor, skrev i en årsberättelse att folkhögskolans uppdrag är att ”varje lärjunge ska finna guldet i sitt eget hjärta, för att vara till glädje för sig själv, men också för att bli en del i samhället”.

– Jag tycker det citatet är fint och sant. Folkhögskolans viktigaste uppdrag är fortfarande att förutom ämneskunskaper också utveckla varje individs förmåga att se sitt eget värde. Man måste tycka om sig själv för att respektera andra och känna att man kan vara en del av samhället, menar skolans nuvarande rektor, Lisa Rosander.

Historiska fakta om Kävesta folkhögskola

• Skolan flyttade från Vrana till sitt nuvarande säte i Kävesta 1878. Det då nybyggda skolhuset finns kvar än idag och är troligtvis en av landets äldsta folkhögskolebyggnader som fortfarande är i bruk.
• Till den första så kallade ”vinterkursen” 1873 antogs 36 elever, varav 35 närvarade vid uppropsdagen 3 november. Skolan var som störst på 1970-talet med nära 400 elever i långa kurser. Idag har skolan cirka 170 elever.
• En kvinnlig folkhögskolekurs startade i Öskevik utanför Nora 1880 och flyttade till Kävesta 1888. Männens kurser gick på vintern och kvinnornas på sommaren, fram till 1928 då kvinnorna för första gången fick medverka under vinterns andra årskurs.
• Under de första 34 åren saknade skolan internat och eleverna inhystes hos familjer i bygden. Skolans första internatboende stod färdigt 1907 och är ännu i drift. Idag finns totalt sex internathus med plats för nära 70 elever.
• Örebro läns landsting (idag Region Örebro län) tog helt över ägandeskapet 1955 och gav då skolan dess nuvarande namn: Kävesta folkhögskola.
• 1959 startades en filialverksamhet i Örebro, som 1980 knoppades av och blev en självständig skola: Örebro folkhögskola.
• Kävesta folkhögskolas nuvarande estetiska profil beslutades av Örebro läns landsting 1981. Idag går hälften av skolans elever förberedande utbildningar i dans, konst och musik medan den andra hälften studerar behörighetsgivande ämnen på allmän kurs.

Christina Gullberg arbetade i köket på Kävesta folkhögskola på 60-talet. Det här är hennes berättelse om hur man bodde och arbetade på skolan vid denna tid. Vi vill rikta ett varmt tack till Christina och hennes dotter Susanne för detta bidra till Kävesta folkhögskolas 150-årsjubileum.

Läs mer