Igår hade vi på Kävesta besök av serietecknaren Sara Granér. Sara Granér har skrivit flera seriealbum, bland andra ”Det är bara lite AIDS” och ”All I want for Christmas is planekonomi”. Först var Sara med på Aktuellt, för att berätta om sina serier och sin skapandeprocess. Därefter höll hon en workhop för deltagarna på Konst- och formgivningslinjen.
Fördelen med att vara clueless
Sin ”enda” konstubildning skaffade sig Sara vid Kvarnby folkhögskolas serielinje. För henne var folkhögskoletiden ett sätt att ta sitt intresse på allvar, och träffa andra som ville samma sak. Sara menar också att det kan finnas fördelar med att inte ha gått fler utbildningar.
– Ibland är det bra att vara lite clueless, att inte känna till gängse normer. Folk som ”kan” konst har till exempel påpekat att både djur och politisk konst är ute. Och det är ju info jag är glad att jag inte fått!
Att inte rita tekniskt perfekt kan också skapa ett personligt uttryckssätt.
– Jag är ingen jättebra ”tecknare”. Till exempel har jag svårt med händer. Men, om jag kunde rita en riktig hand skulle kanske mina bilder bli mycket tråkigare, säger Sara medan hon visar en av sina kantiga djurfigurer, som på något vis lyckas hålla i en kniv.
Sara Granér höll en kreativ workshop för deltagarna på Konst & formgivningslinjen.
Serier en fråga om tillgänglighet
Anledningen till att det blev just serier förklarar Sara med att formen var mer tillgänglig än andra uttryckssätt.
– Om jag vill göra en bronsskulptur så är det lite svårare att veta var jag ska börja. Hur får jag tag i materialet? Kan jag hacka fram formen med en sked? Serier, då räcker det med kollegieblock, pennor och kanske en sax att klippa i tidningar med. Jag gillar tramsiga och störiga uttryck. Det är lite som att sitta och rita av matteläraren under lektionen på högstadiet – och sen ritar kompisen dit en pratbubbla.
Tror på kvantitet före kvalitet
Efter sin utbildning, utan deadlines och uppgifter, var Sara orolig för att tappa fart och inspiration. Lösningen blev ett system med att rita en bild varje dag. Enda kravet: det måste hända något i bilden.
– Jag tänkte att det är 365 dagar på ett år, och runt 200 sidor i ett seriealbum. Så om jag ritade en bild per dag skulle jag ha råd att vara dålig. Du kan vaska fram guldkorn, men då måste du ha en massa småsten.
Mer om Konst- & formgivningslinjen på Kävesta
