Det här är min nystart i livet

– Jag visste inte om jag skulle klara det, men jag ville ge det en chans, säger Peter.

Under stora delar av hans liv har missbruket varit en del av vardagen. Skoltiden på gymnasiet blev stökig, med mycket frånvaro och sviktande självförtroende. Ändå minns han vissa ljusglimtar.

– Jag gick konstestet på Karro i Örebro, men var påverkad stora delar av tiden. Fick specialhjälp sista året och blev godkänd i matte, men det var mycket frånvaro.

Efter gymnasiet följde två decennier av behandlingar och kortare jobb. Ett arbetsträningsprogram genom socialtjänsten – Hälsoträdgården – blev vändpunkten. Där väcktes tanken på studier.

– Jag hade hört mycket gott om Kävesta. Det lockade att det inte var några prov, utan fokus låg på närvaro och deltagande. När jag fick komma på studiebesök kände jag direkt att det här var rätt.

Men att börja på Allmän kurs var långt ifrån självklart. Nervositeten var stor.

– Jag kände ingen i klassen och det var stelt småprat i början. Men ändå hade jag en god känsla: nu går det framåt i livet.

Självförtroendet hos Peter som mår bra av rutiner, att ha något att gå i väg till, växte med tiden Han har lärt sig studieteknik, blivit bättre på att lämna in uppgifter i tid och vågar fråga om hjälp.

– Lärarna här är fantastiska. De är förstående och vill verkligen lära ut. Det har gett mig mycket.

Folkhögskolans upplägg har passat Peter perfekt.

– Det är lugnare tempo och inga prov. Man visar sin kunskap på lektionerna. Så länge man har bra närvaro hinner man med det mesta.

Förutom studierna har gemenskapen betytt mycket. Pingisrundorna efter lunch, volleybollmatchen mot lärarna och målerilektionerna är minnen han tar med sig.

– Jag har aldrig varit så bra på pingis som nu, säger han med ett skratt.

Framtiden ser ljus ut. Han funderar på att först söka till Örebro konstskola och på sikt finns en dröm om att arbeta med design av tv-spel – karaktärer och världar. Intresset för konst har alltid funnits, och han tecknar ofta under lektionerna.

– Jag lyssnar bättre när jag ritar. Det är mitt sätt att fokusera.

Nu i december går Peter ut Allmän kurs med gymnasiebehörighet i pappren, råg i ryggen och blicken mot framtiden.

– Det är inte så svårt som man tror. Klarar jag det, så klarar de flesta det. Det handlar om att våga tro på sin egen förmåga. Och känslan av att gå i skolan, att lära känna massa härliga människor – den är fantastisk.