Här har jag fått uppleva hur det ska kännas att gå i skolan

Hon är en glad och social tjej som gillar att omge sig med människor. Med den personligheten borde skolan vara en perfekt arena, men Malena Ljungfeldt har inte några bra erfarenheter från sin skoltid.

– Jag tyckte inte om skolan överhuvudtaget, varken studerandet eller klasskamraterna. Det var en del mobbning i grundskolan och gymnasiet. Mycket utfrysning. Det blev mycket skolk.

På gymnasiet tog de dåliga erfarenheterna ut sin rätt, Malena hoppade av gymnasiet på grund av psykisk ohälsa. Nu följde ett och ett halvt år av vad Malena kallar ränna runt och göra ingenting. Hon beskriver att hon knappt var hemma utan alltid ute och hängde med kompisar.

– Men jag gjorde ingenting och jag kände att det här funkar inte, jag måste ta mig framåt i livet.

En studie- och yrkesvägledare på gymnasiet hade visserligen nämnt Allmän kurs på Kävesta men det var inte så Malena fick tanken utan det var en tjejkompis som rekommenderade. Det var ett ganska impulsivt beslut, men målbilden att bli klar med gymnasiet fanns ju där.

– Jag sökte i början av augusti, gick på intervju och två veckor senare började jag.

Allting gick så fort så Malena kan inte riktigt återkalla vad hon tänkte när hon ansökte, men hon minns att det var fint härute och att det var ”en av Mariorna” som intervjuade och att hon fick ett trevligt bemötande. Däremot minns hon mycket väl vad hon kände när hon väl skulle påbörja studierna.

– Panik! Jag var väldigt osäker i mig själv och det kändes läskigt att komma till ett helt nytt ställe där jag inte kände någon.

Men förutom att vara glad och social så besitter Malena ytterligare en egenskap: envishet. Det skulle gå! Förväntningarna på att börja studera igen var tudelade.

– Å ena sidan trodde jag inte att jag skulle klara av att studera. Men samtidigt ville jag motbevisa alla som inte trodde att jag kunde.

Och visst var det lite tufft i början, dels att komma i gång igen efter ett längre uppehåll och att prata inför folk i klassen, men det blev riktigt bra med tiden.

– Allmän kurs har varit en av de bästa och mest givande tiderna i mitt liv. Här har jag fått uppleva hur det ska kännas att gå i skolan.

Malena säger att hon fått chansen att utvecklas såväl som person och som studerande. Hon säger sig vara mycket självsäkrare idag och kan se en framtid på ett helt annat sätt. Nu till våren 2025, efter tre års studier på Kävesta, går Malena ut Allmän kurs med gymnasiekompetensen fixad.

– Jag trodde aldrig att jag skulle kunna söka till ett universitet, men nu har jag gjort just det. Jag har sökt både till socionom- och kriminologiprogrammet.

En familjär känsla

När Malena ska peka på vad som gjort att hon hittat tillbaka till lusten att lära sig och börjat gilla skolan igen lyfter hon fram lärarna och den goda andan bland alla kursdeltagare. På Kävesta har hon inte känt samma stress som på gymnasiet där alla jämförde sig med varandra. Stödet från lärarna är stort och det är nära till hands och man får ett annat band till lärarna när det är en mindre skola, menar hon.

– Jag har fått en trygg och nära relation till alla lärare. Vi har skrattat tills tårarna rinner, ibland har det bara varit tårar. Men de har sagt att det är okej att känna. Det märks verkligen på alla som jobbar här att de vill vara här. Det är en trevlig miljö att finnas i.

Även relationen till klassen och andra kursdeltagare är trygg och avslappnad, kanske beror det delvis på att det är vuxna som studerar på Allmän kurs.

– Vi skrattar inte åt varandra, vi skrattar med varandra. Man stöttar varandra. På gymnasiet var det skämmigt att göra fel, här får man uppmuntran i stället.

Nu väntar skolavslutning och i höst förhoppningsvis universitetsstudier, men Malena kommer alltid att minnas sin tid på Kävesta med värme. Hon pratar om mentorssamtalen och alla goda skratt, om de mysiga sommaravslutningarna när man sitter ute i gräset och musikgänget spelar. Hon kommer också att minnas att det var här hon visade för alla att hon kunde.

– Det är jobbigt att se tillbaka på den där osäkra tjejen som inte trodde hon kunde göra något. Men allting löser sig och det behöver inte vara allvarligt hela tiden. Man måste få skratta också och ha kul.