Peter Asplund gästlärare på Kävesta

23 oktober, 2012

– Jag skulle vilja att det var mer som en jordfräs!

Peter Asplund gestikulerar att händerna borrar sig ner i jorden. Ensemblen nickar och tar låten en gång till. Och visst märks skillnaden.

– Jättebra! Nu fick ni till ett komp jag skulle vilja spela till!

Peter Asplund är en av Sveriges mest framstående jazztrumpetare, som spelat in med bland andra Bo Kaspers Orkester. Han har varit på Kävesta folkhögskola för att under två dagar undervisa på linjen för jazz, pop och rock. Idag är det ensemblespel på schemat. Igår berättade Peter för deltagarna om sin egen musikaliska resa.

– Igår var det ett jättebra snack. Alla kan nog känna igen sig och få ut något av det, säger Nicklas som går på musiklinjen.

– Eleverna är taggade och det är ett fantastiskt fint gäng här. Dom lyssnar verkligen på varandra, det finns en bra vibe, tycker Peter om Kävestadeltagarna. Lärarna verkar seriösa och brinner för det här, det finns inte någon slentrian i undervisningen, fortsätter han.

Peter Asplund sitter på en stol till höger. Till vänster en deltagare med gitarr.

Peter Asplund höll workshop med JPR-inriktningen.

Var är jazzhjältarna?

Det är viktigt att unga musiker får höra från dem som varit med ett tag, anser Peter. Han menar att orsaken till att få idag spelar blåsinstrument till stor del handlar om två saker: avsaknaden av tydliga hjältar och förmånen att få utvecklas över tid.

– Jag tror att ungdomar behöver hjältar. Titta in i vilken fotbollsintresserad flicka eller pojkes rum som helst och du hittar garanterat en bild på Zlatan. Fotboll syns hela tiden i media. Hur ofta ser du någon som spelar jazz på TV?

I och med program som Idol menar Peter att bilden av en musikalisk karriär är att en person kommer ifrån ingen stans och får ett par veckor på sig att spela in och sälja en platta.

– Idag har gamla folkparkstävlingar blivit det största inom TV. Men det här tar ju tid. Allt tar tid.

Låt lärandet ta tid

Själv blev Peter professionell musiker efter att ha tagit ”alla kulturskoletimmar man fick”, musikgymnasium och fyra år på musikhögskola. Sverige är ett litet land med många duktiga musiker är det svårt att slå sig fram. Hans råd är att hitta det man gillar och låta det få ta sin tid, inte jämföra sig för mycket med bekanta som tjänar stora pengar samtidigt som man själv kanske sitter i en källare och spelar.

– Eftersom man bara har ett enda liv har man ett ansvar att göra det till vad man vill att det ska vara. Låt det ta sin tid. Du behöver inte vara färdigutbildad och ha apa, häst och villa innan du är tjugofem.