Hur hittar jag stabilitet när jag ska ta emot en annan kropp? Det var en av utmaningarna när Danslinjens deltagare mötte Tanja Andersson under en flåsig heldag i november 2021.
Tanja gick ut Danslinjen 2011 och har därefter studerat och fortbildat sig i Piteå och New York. Idag delar Tanja sin tid mellan frilansjobb och arbete på Danscentrum väst i Göteborg.
Fysikaliska grundkoncept och hål i väggen
Vill du berätta om workshopen? Den såg ut att vara både intensiv och rolig.
– Jag blev tillfrågad om att hålla en heldag med fokus på ”dansteknik”. Själv arbetar jag främst i olika golvtekniker och partnering, så det blev en flåsig dag med fokus på golv- och releaseteknik samt partnerarbete.
– Vi arbetade med olika rörelsekvaliteter och fysikaliska grundkoncept som momentum och centrifugalkraft, om att arbeta med kroppen i relation till naturlagar och att disponera kraft i relation till tid och rum.
– Eleverna var snabba på att plocka upp grejer och de var så himla peppiga. Vi gjorde till och med hål i en vägg. Det blev verkligen en riktig pang-dag!
Krokig väg till Danslinjen
Hur såg din väg till Kävesta ut? Vad gjorde du innan och hur hittade du hit?
– Jättekrokig! När jag gick på dansgymnasiet i Stockholm vid Fryshuset kändes det självklart att jag skulle söka till Kävesta. Jag var ju intresserad av nutida dans och mina lärare kände Anna och Frida. Men tyvärr skadade jag foten illa och kunde inte söka till Kävesta just då.
– Istället påbörjade jag en dansutbildning i Finland. Men det var verkligen inte rätt plats för mig just då och jag förlorade mycket dansglädje.
– Nästa steg blev en utbildning i musik- och ljudproduktion. En fri kurs ledde mig till att skapa ljuddesign för dansfilm och musik till koreografi. Då insåg jag att jag ville dansa igen. Jag tänkte: ”jag kan knåpa med ljudvärldar när jag är gammal, men ska jag dansa ska jag göra det nu”. Så till slut, när jag var 24, började jag äntligen på Kävesta.
Lärarna lockade fram passionen
Hur upplevde du studierna på Danslinjen?
– Jämfört med vardagen i Stockholm, där jag jobbade jättemycket, hade lite tid för träning och inte såg någon natur, framstod Kävesta som ett lyxigt retreat. Jag fick lagad mat varje dag, hade nära till naturen och kunde dansa sex timmar om dagen igen.
– Lärarna var fantastiska och kompletterade varandra väl. De gav oss en bra bredd och fördjupning inom samtida dans och samtida tekniker. Dessutom fick vi arbeta med kreativa projekt och skapande inom komposition och produktion. Lärarna lockade verkligen fram vår passion för dansen. Vi fick också mycket tid för individuella samtal och reflektion kring våra mål och utveckling.
– Tiden på Kävesta var fundamental för hur jag idag arbetar med och ser på dans som estetiskt uttryck. Jag fick med mig release-tekniken; fokus på hur en rörelse upplevs och utförs snarare än hur den formmässigt ser ut.
Sju avgörande månader i New York
Vad har du gjort efter Danslinjen?
– Efter Kävesta gick jag vidare till danslärarutbildningen som då fanns vid Musikhögskolan, Luleå Tekniska Universitet. Inom ramen för utbildningen åkte vi och studerade vid New York University.
– I New York pusslade jag ihop dansskolors scheman för att hinna ta så många klasser och workshops som möjligt. Jag sökte mig till skolor där jag kunde arbeta med floor, partnering och improvisation, studerade Laban Movement Analysis och mötte koreografen Douglas Dunn som blev en slags mentor. Det var en avgörande tid för mig.
Balans mellan frilansande och trygghet
Vad gör du idag?
– Nu bor jag i Göteborg och delar min tid mellan att frilansa som dansare och koreograf och att arbeta som koordinator på Danscentrum Väst. Jag driver bland annat scenkonstduon Slip of the Lip med min kollega Emelié Sterner, vi arbetar tvärkonstnärligt. Utöver det jobbar jag som dansare åt andra koreografer, senast för Karolin Kent.
Det låter som att du har mycket på gång. Hur är det att arbeta med dans som frilans?
– När jag gick på Kävesta var jag säker på att jag ville arbeta med dans, men inte exakt hur. Framförallt var det skapandeprocessen som intresserade, snarare än att vara kompanidansare. Frilansarbetet ger utlopp för det eftersom jag har många samarbeten och får krocka med olika konstformer.
– Genom arbetet på Danscentrum Väst får jag en kontinuitet som jag saknade när jag arbetade frilans på heltid. Därigenom lär jag mig även mycket om de kulturpolitiska förutsättningarna för dansen och hur en kan verka för dansen ur olika perspektiv.
Måste man veta vad man ska bli?
Har du några tips till alla som snart är klara med gymnasiet och funderar på nästa steg?
– Idag verkar det finnas ett så stort fokus på att tidigt veta vad en ska bli. Helst ska du ha räknat ut det redan innan gymnasiet. Jag tänker så här: om du vet att du vill satsa på dansen så ska du definitivt söka till Kävesta. Känner du inte att du är helt säker? Sök ändå, för då får du reda på det.
Mer information
