Lärarna vi har är verkligen på rätt plats

26 april, 2024
Kvinna med långt mörkt hår och grå tröja sitter vid bord med laptop, anteckningsblock och böcker. I bakgrunden hylla med glasskålar fyllda med torrvaror.

Azemina Sacirovic hade jobbat ända sedan hon gick ut gymnasiet utan slutbetyg. Men hon började känna att hon inte kom vidare och att hon inte var där hon ville vara. Hon ville mer och bestämde sig för att det var dags att ta itu med den där gymnasiebehörigheten. Lösningen hittade hon på Kävesta.

Azemina är 34 år, gift och bor i Malmö med man, tre barn och katt. Egentligen skulle Azemina varit klar med gymnasiet för länge sedan men ödet satte krokben. Hon gick sista året när hennes pappa hastigt gick bort.

– Jag kunde helt enkelt inte fokusera på skolan då.

Sedan tänkte hon inte mer på gymnasiet utan började jobba i stället. Och åren, de började gå. Men känslan av att hon inte kom vidare, att hon inte var där hon ville vara och att hon ville mer växte sig starkare och starkare. Azemina var redo att ta tag i studierna igen och läsa in gymnasiet.

– Jag har barn och vill vara en god förebild. Jag vill visa att även om jag inte gick ut med kompletta betyg så går det att ta igen senare.

Hon kollade på Komvux och på folkhögskolor i Malmötrakten som har Allmän kurs på plats. Men det var först när hon upptäckte distanskursen på Kävesta som hon kände att hon hittat en studieform som passar henne och hennes livssituation.

– Det är inga fysiska träffar och jag kan befinna mig i min egen miljö när jag studerar.

Distansformatet är en fördel för Azemina som kan lämna barnen på förskolan och sedan bara sätta sig, oftast vid sitt höj- och sänkbara skrivbord i arbetsrummet, men ibland i köket.

– Det är mysigt där för solen ligger på hela förmiddagen. Och så är det nära till kaffet!

Duktiga på att se individen

Azemina såg också att gemenskapen skulle bli en annan än på Komvux.

– Man blir en riktig klass och man ser individen på ett helt annat sätt, inte bara vad man gör på ett papper.

Nu är Azemina inne på sin andra termin och är helnöjd med sitt beslut att ta tag i studierna igen. Hon tycker att det är lätt att hänga med och att det sker en bra individanpassning av studierna.

– Lärarna vi har är verkligen på rätt plats. Man blir verkligen sedd och hörd på ett sätt som jag inte hade kunnat föreställa mig. De är duktiga på att se individen för den man är och man kan verkligen fråga om allt.

Uppskattar flexibiliteten

När hon blickar tillbaka på gymnasietiden så ser hon tydliga skillnader mot hur det är på folkhögskolan. Folkhögskolan har en helt annan flexibilitet jämfört med gymnasieskolans mer fasta struktur.

– Kurserna är mer anpassade till våra behov och intressen. Så var det inte på gymnasiet, det var mer strikt liksom.

En annan skillnad är att på folkhögskolan är alla vuxna och Azemina upplever att motivationen att studera som vuxen är högre. Azemina framhåller dock att det trots flexibiliteten krävs att man tar eget ansvar.

– Man måste vara motiverad och ha självdisciplin. Man ska tänka på att det är heltidsstudier.

Senast Azemina studerade var 2008 och trots att hon var bra i skolan så kände hon sig osäker inför skolstarten på Kävesta. En osäkerhet som har visat sig obefogad.

– Även om man inte tror att studietekniken finns där så gör den det.

Efter att gymnasiebehörigheten är fixad på Kävesta väntar vidare studier i höst. Barnmorska är ett alternativ och då är sjuksköterskeutbildning första steget. Men Azemina ska också söka något inom ekonomi.

– Jag vill inte pausa nu när jag äntligen tagit tag i det.

Läs mer om och ansök till Allmän kurs – distans

Som vanlig skolgång, fast på distans

18 april, 2024
Ung kvinna med långt ljust hår, solglasögon och vit t-shirt sitter utomhus vid bord med laptop och anteckningsmaterial.

Felicia gick klart gymnasiet men hon fick inte med sig godkända betyg i alla ämnen.

– Jag var en sån som kom och gick lite som jag ville, eller snarare en som inte gjorde det jag skulle göra alla gånger.

Nu ska det bli ändring på den saken och på Kävesta har hon hittat en studieform som funkar.

En liten bänk, ett bord och en stol. Datorhållare, lampa, pennor och böcker. Klockan 08.30 är kaffet bryggt och Felicia Beutler i Torrevieja, Spanien, är inloggad och redo för dagens första lektion på Allmän kurs – distans på Kävesta.

Felicia har jobbat som lärarassistent och elevassistent i sitt yrkesliv. Hon gick ut gymnasiet men utan godkända betyg i alla ämnen.

– Jag var en sån som kom och gick lite som jag ville, eller snarare en som inte gjorde det jag skulle göra alla gånger.

Men nu ska det bli ändring på det och den här gången är det annorlunda.

– Nu har jag ju ett mål med det jag gör. Det är inte så lätt när man är tonåring och inte har en aning om vad man vill här i livet.

När Felicia bestämde sig för att ta tag i saken och läsa in gymnasiet kollade hon först på Komvux. Men hon tyckte inte att upplägget med att plugga själv hemma, inte få så mycket återkoppling och sen skriva prov tilltalade henne.

– Det är lättare att få saker gjort när det är lärare på plats. Det här är som vanlig skolgång fast på distans.

Felicia valde Kävesta för att hon gillade upplägget, där det varieras mellan egenarbete, grupparbete och lektion, och hon tycker att det har funkat jättebra.

– Det är ganska långa pass så man hinner grotta ner sig i det man gör. Det är bra att det är kontinuitet i schemat.

Vidare gillar Felicia att det är lätt att få tag på en lärare att fråga om det behövs. Samt att det finns hjälpmedel som Inläsningstjänst, Legimus och andra tjänster att tillgå om man behöver det. Studierna har varit ungefär som hon förväntat sig men det är en sak hon förvånats över.

Gruppsammanhållning på distans

– Jag trodde inte att vi skulle komma varandra så nära då det var distans. Men det känns faktiskt som man börjar känna varandra fast vi bara hänger på Teams.

Vid lunchtid brukar Felicia gå ned till havet som ligger på fem minuters gångavstånd. Hon uppskattar friheten att kunna studera varifrån man vill. På frågan om det finns några nackdelar med distansstudier nämner Felicia risken för internetstrul eller att folk skulle prata i mun på varandra under lektioner. Men hon upplever inte att så är fallet och tycker bemötandet är väldigt bra på kursen.

– Vi är såklart olika som personer, men alla är med och vi fördelar ordet så att alla får vara med och tycka och tänka. Man får sin lilla plats i gruppen. Det blir som ett vanligt klassrum fast det inte är det.

Felicia är inte rädd för att ta kommandot, hon har jobbat inom skolan och är van vid det. Men hon märker att hon utvecklats i en annan roll.

– Jag tror att jag lärt mig att ta för mig mer, vilket jag inte gjort som elev tidigare.

När studierna på Kävesta är klara vill Felicia studera vidare till socialpedagog, på distans så klart, nu när hon sett hur bra det kan fungera. Därefter är planen att jobba med unga vuxna, något hon gjort tidigare och vet att hon gillar.

Läs mer och ansök till Allmän kurs – distans

Det är skönt att Kävesta finns, ifall gymnasiet inte funkar

11 april, 2024
Ung man med svart t-shirt, mörkt hår och glasögon i sidoprofil. Sitter vid skrivbord med dator och dubbla bildskärmar.

Dennis Marcusson, 23, säger att han kommer att bära med sig erfarenheterna från Kävesta under resten av livet. Efter stress, press och avhopp från gymnasiet hittade han tillbaka till studierna på Allmän kurs – distans på Kävesta.

– Jag känner mig nästan lite bortskämd. Det är skönt upplägg på kursen, lärarna är hur bra som helst och jag har fått många vänner.

Men Dennis skolerfarenhet har inte alltid varit så här bra. Högstadiet avklarades utan några som helst problem, men på gymnasiet blev upplevelsen en helt annan.

– Jag visste inte vad jag ville bli eller vad jag ville göra. Jag började på estetiska programmet, men det var inget för mig så jag hoppade av efter ett och ett halvt år.

Men Dennis satt inte med armarna i kors utan började kort därefter på Kävesta. Först provade han på Allmän kurs på plats, men bytte sedan till Allmän kurs – distans vilket visade sig vara helt rätt för honom.

– Jag är en ganska social människa, i stor grupp är det lätt hänt att jag börjar prata med folk. Så för mig är det bra med distans.

Det krävdes lite anpassning i början men när han väl kom in i upplägget har det funkat bra att studera på distans. Och fördelarna är många enligt Dennis.

– Jag kan fokusera bättre utan en massa folk runtomkring, jag vinner tid och pengar på att inte behöva tänka på resor till skolan och det är bekvämt att kunna laga sin egen mat.

Men Dennis är också på det klara med att det är han och ingen annan som måste ta ansvar för sina studier.

– Det är ingen som gör det åt mig, det kräver självdisciplin och man måste så att säga head in the game.

För att få saker gjort ställer Dennis upp mål för sig själv inför varje lektion, saker som ska vara avklarade inom den och den tiden. Han ser till att mobilen med sina notiser inte är inom räckhåll under lektioner och så har han ett specialtrick för att behålla fokus: korta pauser.

– Jag brukar gå till fönstret och bara titta ut i ett par tre minuter, för att nollställa och ladda om.

Bra utrustning är också en fördel vid distansstudier när studierna sker via skärmen. Och här har Dennis som gammal gamer en fördel.

– Jag pluggar vid mitt skrivbord i en ergonomisk kontorsstol och så har jag dubbla skärmar och hela kittet.

Bra med hjälp och stöd

En starkt bidragande orsak till att Dennis trivs så bra på Kävesta är bemötandet och att det finns möjligheter till hjälp och stöd. Han har en bra relation till sina lärare och de kan skämta och prata om allt.

– Lärarna är väldigt allmänbildade men de är framför allt tillgängliga och man får svar på sina funderingar väldigt snabbt.

Framförallt tillgängligheten är något som Dennis känner att han saknade under sin tid på gymnasiet, där han upplevde att man skulle fatta efter att lektionen var slut. Att man måste lära sig saker snabbt för att hänga med.

– Självklart kunde man få hjälp på gymnasiet också, men det fanns liksom inget utrymme för folk som hade lite svårt att fokusera. Det kändes som att gymnasiet var utformat för folk som är bra på att plugga.

Studerandet i sig har aldrig varit svårt för Dennis, men han uppskattar att han nu vet att stödet och hjälpen finns där om han behöver det. Det blir en trygghet i studierna.

– Så fort det blir problem så kan man lösa det tillsammans med lärarna, man kan få extra hjälp och man får ta det sin takt. Det fanns inte på gymnasiet, där var jag som en stor stressboll.

Dennis tycker att det är tråkigt hur gymnasiet är utformat idag, att man som 15-åring ska bestämma sig för vad man vill jobba med i framtiden. Han ser också gymnasiet som så avgörande i ett tidigt skede av livet och att misslyckade gymnasiestudier innebär att det blir svårt att få jobb. Dennis säger att det finns många som liksom han inte vet vad de vill i gymnasieåldern.

– Gymnasiet borde vara mer som folkhögskolan. Man behöver inte ha prov för att bevisa att en ungdom kan någonting. Jag kommer aldrig att förstå grejen. Det är skönt att Kävesta finns, ifall gymnasiet inte funkar, så kan man plugga upp gymnasiet i alla fall.

När gymnasiekompetensen på Kävesta är avklarad kommer Dennis att jobba ett tag.

– Jag har pluggat ett tag nu och behöver pengar. Men sen vill jag plugga till lokförare.


Läs mer