Josefine Ullström - utvald bild

Josefine Ullström

Josefine utbildade sig till frisör på gymnasiet och flyttade sedan från Örebro till Linköping för att arbeta under två år. När hon kände att det började bli tröttsamt blev hon tipsad om att studera konst på folkhögskola. Egentligen hade hon tänkt gå på en annan skola, men när hon kom till Kävesta på intervju kändes det rätt på en gång.

- När jag kom hit föll någonting på plats. Jag tror det var miljön och att jag fick ett så bra bemötande, säger Josefine.

Hade du hållit på konst innan du kom hit?

Jag har målat, ritat och pysslat i allmänhet och tycker om att inreda. Jag trodde inte man kunde göra något av det, men bestämde mig ändå för att ge det en chans.

Men jag kan inte säga exakt varför jag vill hålla på med konst. Jag tror man känner det. En sorts längtan i hjärtat när man håller på, ett driv. Man ska inte förneka det.

Hur fungerar arbetet på linjen?

Vi arbetar uppdelade i två grupper. Ena gruppen har måleri och keramik en termin och sen byter man till screentryck och silver nästa termin.

Man kan välja själv vad man vill arbeta med, men lärarna finns hela tiden där för vägledning och stöd. Sen måste man ju vara öppen och ta emot hjälpen. Vi har så himla kompetenta lärare som har en förmåga att se vad man håller på med och förutspå var man är på väg.

Lärarna uppmuntrar en i sitt skapande och får en alltid att prova nya saker. Tidigare har jag ofta velat ha kontroll och kunna styra hur saker ska bli. Här har jag blivit bättre på att testa mig fram och bara låta saker hända.

Är det något du tycker är varit extra roligt eller utmanande?

Keramik hade jag aldrig prövat förut, det blev jag positivt överraskad över hur mycket jag tyckte om. I det mesta jag jobbar med nu märker jag att det drar lite åt det skulpturala hållet.

Studiebesöket på Reijmyre glasbruk var också häftigt. Glasblåsare är ett utdöende yrke, så det var jättespännande att se hur dom jobbade.

Tygtryck av två obducerade kaninen som hålle varandra i handen.

Ett av Josefines verk från tiden på Kävesta.

Hur har du utvecklats under året?

Självklart har jag utvecklats på det konstnärliga planet, men det har också handlat mycket om personlig utveckling. Inte konstigt när vi bor så tätt inpå varandra och umgås så mycket som vi gör. Folkhögskola borde nästan vara obligatoriskt efter gymnasiet!

Sen att det är mycket eget ansvar i arbetet. Vi får inga betyg, utan vi får ett intyg. Så man måste inte göra en viss grej för att få ett visst betyg. Här handlar det om att känna efter vad som ger en någonting, det är det egna ansvaret.

Hur är det att komma in i folkhögskolans studieform?

Det föll sig nog ganska naturligt. Lärarna var lugna och jag bestämde mig från början för att jag skulle vara öppen för allting.

Jag ser det här som ett provår och testar hur mycket som helst. Jag fokuserar på att hitta saker som jag tycker om hellre än att kämpa med att saker och ting ska bli precis, precis, som jag vill ha dem. Hur ska jag kunna veta vad jag vill hålla på med om jag inte prövar allting?

Kan du berätta hur det är att bo på internatet?

Vi har många mysiga kvällar med tv-spel och pyssel, lagar ofta mat tillsammans och sådana saker. Är man trött kan man gå in på sitt rum. Man kan alltid välja om man vill umgås eller vara med sig själv.

Både på vardagarna och på helgerna har vi tillgång till ateljén även efter skoltid. När man varit uppslukad av ett visst projekt en hel dag, men inte riktig blivit klar, är det skönt att kunna stanna kvar efter skolan och hålla på ett tag till.

Känner du att det är något särskilt med att gå på en folkhögskola?

På Kävesta tycker jag att Aktuellt är väldigt bra och jag ser fram emot att Genusfotografen ska komma hit. Vi deltagare kan påverka vilka som blir bokade, det är positivt. Jag var med och önskade Genusfotografen och Katarina Johansson som föreläste om kemikalier.

Annars tycker jag det som är speciellt med folkhögskolan är att alla är här av egen vilja. Folk är drivna, vill vidare och gör det här av en anledning. Det har smittat av sig på mig.

Vad har du för framtidsplaner nu, var vill du ta vägen efter Kävesta?

Jag har tänkt söka till Örebro konstskola, och på sikt vore ju drömmen att komma in på Konstfack. Konsten känns viktigt för mig. Men det känns som att den håller på att dö ut, eller att det är för svårt när estetisk verksamhet i skolorna plockas bort. Jag vill gärna kämpa för att behålla det kreativa som är så viktigt för så många.