Portärttbild av Johan Wiman, med två tavlor i bakgrunden.

Som en godisbutik för hjärnan

Johan Wiman gick Kävestas Konst & formgivningslinje 2010 – 2011 och studerar idag på konsthögskolan i Umeå, med ambitioner om att ta en master. För bara ett par år sedan var det något som knappt fanns i hans värld. Efter gymnasiet följde ett år av arbetslöshet, innan Johan började utforska en åsidosatt del av sig själv.

- Som yngre hade jag alltid varit duktig på att teckna. Jag kände att jag borde utforska det draget hos mig själv. Jag insåg att jag behövde börja med en förberedande utbildning.

Johan lockades av Kävestas miljö och upplägg. Han kände snabbt att valet var rätt när han väl fick arbeta med och utforska konsten på heltid.

- I min tidigare umgängeskrets hade jag jättebra kompisar. Men dom spelade jag fotboll med och konst och estetik var aldrig mer än min egen lilla grej. Att vara på en plats där folk är helt inne på konst, musik och dans när man själv är det är jäkligt stimulerande. Som en godisbutik för hjärnan! Mycket som jag tidigare varit osäker på blev självklart.

Banden som skapades på skolan håller än idag.

- I backspegeln var tiden på Kävesta kort, men väldigt intim och betydelsefull. Jag är fortfarande nära vän med många av dem jag studerade med. Det känns fint att vi fortfarande ses regelbundet.

Kävesta blev en plats där Johan kunde tillåta sig att ägna dagarna åt konsten. Han insåg tidigt att han ville fortsätta på samma spår och tog till sig vikten av att arbeta hårt.

- Folk pratar ofta om talang, men det är överskattat. Redan från början betonade mina lärare att skapandet handlar om att jobba mycket. Det har jag hållit fast vid. Alla förutsättningar för det fanns på Kävesta. Ateljén var öppen på kvällarna, vi hade tillgång till material och det rådde en öppenhet för att man skulle känna sig för och pröva saker. Mig passade det jättebra eftersom jag var så ny i den här världen och hungrig på allt.

Efter Kävesta gick Johan ytterligare en förberedande utbildning på Göteborgs konstskola, som hade en särskild linje för måleri. Sedan sökte han till Umeå konsthögskola och kom in, efter andra försöket.

- Att ansöka till högre utbildningar var lite som en Idoltävling, ibland kändes det obarmhärtigt. Jag ville så himla gärna komma in. När jag inte lyckades på första försöket kändes det som ett hårt slag, men jag har ändå aldrig tvekat.

Johan anser att drivkraften att skapa är något som definierar oss människor. Han menar att det är synd att många inte får chansen att utforska den sidan av sig själva i skolan.

- Nedvärderingen av estetiska utbildningar tycker jag har kommit efter att jag själv gick ut gymnasiet. Jag tänker på att många som upplever att konst är viktigt får en bild av att det inte alls gills. Det känns så himla taskigt.

Johan tycker att det är uppenbart att det finns ett stort värde i konst och kultur, något som man inte kan leva utan.

- Kultur i bred bemärkelse är och har alltid varit en positiv kraft i samhället, även om det provocerar och upprör folk. Om vi inte hade konst att titta på eller musik att lyssna på, hur roligt hade livet varit att leva då?


Läs mer om Kävestas Konst- och formgivningslinje