Foto från en dansföreställning. Kristin i profil spejar åt vänster i bild, med ena handen skuggar hon ögonen.

Kristin fick en helt ny ingång till dansen

Kristin Sandström gick estetiska programmet vid Torsbergsgymnasiet i Bollnäs. När hon tog studenten 2013 kom hon in som reserv vid Kävestas danslinje och blev samtidigt antagen till Balettakademins ettåriga dansarlinje, som också är en förberedande utbildning. Studierna i Stockholm blev dock inte som hon tänkt sig.

Vad hände?

Jag kom från en skola där alla var som en familj. I Stockholm gick man på sina klasser utan att riktigt lära känna lärarna eller eleverna. Utbildningen är väldigt bra men passade inte mig.

Efter ett år flyttade jag hem till Bollnäs igen, jobbade och reste i perioder. Till slut kände jag att jag ville ge dansen en ny chans på en ny plats och sökte till Kävesta igen våren 2016.

Hur tänkte du när du sökte till Kävesta?

Jag ville verkligen ge dansen en ordentlig chans. I Stockholm var skolan på halvtid, terminsavgiften låg på tjugofem tusen och jag fick inget CSN. Jag var tvungen att jobba all ledig tid och hade ändå svårt att få det att gå ihop. Det dödade liksom all dans.

I jämförelse så känns allt väldigt enkelt här på Kävesta. Eftersom jag är äldre nu så får jag CSN, jag bor på internatet och behöver egentligen inte fundera på någonting annat än att gå till danssalen och försöka lära mig allt jag kan. Det är jätteskönt!

Hur är det att både bo och studera på skolan?

Jag tycker det är annorlunda och kul att få bo tillsammans på internatet. Vi har blivit som en stor familj som går i skolan, äter, bor och lever tillsammans. Här känner jag mig tillfreds.

Jag har blivit mer säker i mig själv, i min person. Jag har mött många olika sorters människor och får omvärdera mina egna åsikter ganska ofta.

Hur är det att bo här ute på landet?

Ibland kan det vara irriterande om man vill handla och inte har någon bil. Men det går lätt att lösa och i övrigt är det bara skönt att bo en bit från staden. Miljön är vacker och jag har nära till det enda jag är här för: dansen.

Du har ju redan gått en förberedande utbildning. Hur har du utvecklats under tiden du varit här?

På Kävesta har jag fått en helt ny ingång till dansen. Förr har jag tagit danslektioner och sen gått hem utan att fundera på varför eller hur man gör något. På Kävesta pratar vi om dans på många olika sätt, vi analyserar och diskuterar.

Det märks att lärarna bara har en liten grupp att fokusera på. Vi kan lägga mycket tid på varje grej. Ska vi arbeta med blicken så kan Toby göra det en hel lektion. Sen tar han upp det flera lektioner efteråt också, som ett tema, och helt plötsligt har jag fått ett verktyg som jag alltid kommer kunna använda i min dans.

Vad tror du att du får med dig härifrån som är till hjälp vid högre studier?

Jag har fått många nycklar och verktyg för att ta mig an dansuppgifter. Olika sätt att tänka för att komma vidare när man improviserar, till exempel. Blicken är en tydlig grej som jag har fått med mig, men det är lite svårt att förklara.

Helt klart är att jag har blivit stärkt både som person och som dansare här på Kävesta.

Du har precis varit och sökt till en utbildning med inriktning mot dans och koreografi i Köpenhamn. Vad har du mer för planer?

Jag ska söka Balettakademin i Göteborg, det är en yrkesdansarutbildning. Sen söker jag Dans och Cirkushögskolans ämneslärarutbildning.

Innan jag började på Kävesta jobbade jag som lärarvikarie i två år. Så jag vet att jag trivs med det, men jag är inte helt säker på exakt vad jag vill göra.

Vad skulle du vilja berätta för någon som funderar på att ansöka till danslinjen på Kävesta?

Jag skulle råda alla att söka. Det krävs mycket jobb men är fruktansvärt roligt. Lärarna är oerhört skickliga och bemöter oss på ett bra sätt.

Slutligen, vad betyder dansen för dig?

Jättemycket! Jag har dansat sen jag var sex år. När jag flyttade hem från Stockholm hade jag kunnat släppa dansen. Men jag kände mig inte klar.

När jag kom igång igen var det som att jag inte ens hade haft ett uppehåll. Häftigt hur mycket kroppen minns!

Denna intervju gjordes 3 mars 2017