Möt Cecilia, Eddie och Karolina som går på linjen för konst- och formgivning.

Taken på skolområdets röda hus är täckta av snö, det är december och lackar mot jul. Jag möter tre studenter från konst- och formlinjen för en gemensam intervju: Eddie Billberg (21 år), Karolina Gustavsson (25 år) och Cecilia Englund (23 år). Av en händelse får vi chansen att sprida ut oss i rektor Christer Holmströms bekväma skinnfåtöljer. Först är vi alla lite röda om kinderna av köld. Men värmen återkommer snabbt när vi börjar prata om skolan och hur det är att studera vid konst- och formlinjen.

Vad gjorde ni innan ni kom hit och varför just Kävesta?

- Jag har väl alltid suttit och kladdat på papper och så här, men hade aldrig målat en tavla innan. Så jag tänkte jag skulle testa och se, berättar Eddie. Innan Kävesta har jag jobbat och gjort lumpen, efter hotell- och restauranglinjen på gymnasiet.

Karolina, som tidigare läst teologi i tre år, valde att plugga konst av liknande anledningar.

- Jag kände mig klar med teologin och ville ge den konstnärliga sidan av mig en chans, för jag har alltid tyckt att det varit roligt att hålla på med olika kreativa grejer, att pyssla och måla och sånt.

Efter att ha rest runt i Australien och Nya Zeeland samt arbetat som servitris och gått enstaka universitetskurser, valde Cecilia Kävesta.

- Jag har hållit på med pärlor och pysslat sen jag var i tonåren. Jag var väldigt inne på att hålla på med smycken innan jag sökte hit. Men sen jag kom hit har det inte alls gått åt det hållet.

Varje vår håller Konst- och formlinjen öppet hus under en dag för alla som är intresserade. Cecilia och Eddie valde just Kävesta först efter att de kommit och på besök.

- Jag hade sökt till fem eller sex olika skolor där det var intagningsprov, och skulle kunnat komma in på alla. Men Kävesta var den enda jag besökte. Jag gillade miljön här ute och tänkte att här kan jag vara hur länge som helst, berättar Eddie.

- När man kom hit så sa magkänslan bara ”ja!”, fortsätter en entusiastisk Cecilia. Här var ju skitfint och det kändes som att det är en bra miljö att vara i. Pittoreskt och mysigt. Konstnärligt!

Hur ser en vanlig dag eller vecka ut för er, vad arbetar ni med just nu?

- Vi har tryck och Photoshop och eget arbete, börjar Cecilia. Måndag och tisdag jobbar vi i en grupp med tryck, keramik eller trä, och eget verk. På onsdagen har vissa måleri och jag och Karolina har Photoshop, sen på torsdag och fredag har vi gemensamma lektioner med konsthistoria och valämne. Och på fredagarna är det kroki!

- Man tänker ju lätt att ”folkhögskola, det är slappt”, men jag är jättetrött efter en dag, utbrister Karolina. Man vill ju hinna med så mycket som möjligt!

- Ja, man har ju lektionstiden men jag brukar också stanna kvar tre kvällar i veckan och jobba, säger Eddie. Vi har tillgång till lokalerna till halv tolv eller nått tror jag. Så jag brukar vara kvar länge, på helgerna också.

Under vintern har hälften av konst- och formeleverna ställt ut på Kumla bibliotek och till våren kommer andra hälften att ställa ut i samband med Kävestadagen. Cecilia, Karolina och Eddie ställde ut i Kumla och är överens om att det var en givande upplevelse.

- När det är dags för utställning blir man ju peppad att faktiskt göra klart något projekt, så man kan hänga ut, tycker Karolina.

- Det också bra med utställningar eftersom det ju är rätt mycket grejer som produceras hela tiden, man hinner inte alltid se vad alla andra gör, menar Eddie.

- Att se verken upphängda och så på vernissagen är jätteroligt. Det blir ett helt annat sammanhang när det sitter uppe på väggen så här, än att det ligger på ens bord, säger Cecilia.

Hur tycker ni att ni har utvecklats den här terminen, vad har ni lärt er?

- Rent teknikmässigt så har man ju lärt sig jättemycket bara på ett halvår, berättar Karolina. Men vi uppmuntras också väldigt mycket av lärarna att tänka kreativt och utveckla vårt eget formspråk.

- Bara en sån sak som att på teckningen och krokin lärde man sig att det fanns mer än en sorts blyertspenna, fortsätter Eddie. Att det fanns olika hårdheter och allt, det hade jag ingen aning om innan. Karolina håller med:

- Ja, samma här, det var en helt ny värld.

I undervisningen ingår också lektioner i konsthistoria och samtidskonst. Många gånger kan det inspirera till att fördjupa sig i olika konstnärers verk. Men undervisningen sker inte bara genom vanliga lektioner. Karolina och Cecilia berättar entusiastiskt hur dom brukar få titta på gamla avsnitt av Kobra. Eddie berättar också om att eleverna får göra många utflykter och studiebesök:

- Det första vi gjorde första veckan var att vi åkte till Värmland, till Alma Lövs museum, berättar Eddie. Det var det skummaste stället jag någonsin varit på. Jättehäftig konst! Det var tavlor och sen, ja, vad kallar man resten?

- Ja, hus, stugor i skogen som olika konstnärer har inrett, förklarar Cecilia. Det var jättespännande! Det känns som att runt Örebro är det väldigt mycket konst, men det kanske bara är för att jag inte rörde mig i det sammanhanget tidigare i Skåne? Det känns som en annan typ av hantverk här uppe än i söder, det finns mycket konsthantverk bara här i krokarna.

- Men jag tror man lär sig uppskatta konst överhuvudtaget bara av att man har börjat med det så börjar man tänka på lite andra sätt också, funderar Eddie.

Vi börjar få knappt med tid, men vill ni berätta vad ni tycker är det bästa med Kävesta?

- Ja det är väl fikan då, inleder Cecilia efter en stunds tvekan och vi andra kan inte mer än att skrattande hålla med. När vi samlat oss fortsätter Karolina:

- Men det bästa är att det finns utrymme för så många olika personer och ambitioner, att det är så brett.

- Jag tror jag tycker det är att lärarna är så kunniga i det dom gör, dom vet verkligen vad dom håller på med och dom kan lära ut det, menar Eddie och får medhåll från dom andra.

- Ibland på krokin så har vi ju lärare som kommer utifrån också och det är ju skitbra, tycker Cecilia, när entusiasmen över det goda fikat lagt sig.

- Själva upplägget är bra också, att man inte är så hårt hållen. Man börjar förstå det nu när halva terminen, eller vänta, hela terminen har gått, att man har fria händer, väldigt fria händer och man kan göra precis vad man vill av det. Det är ingen press på att vi måste söka vidare. Inget sånt alls, och det gör det ju jättefint på så sätt, får Cecilia avrunda samtalet.

Berättat för Petter Hellmin 2010-12-08

Tillbaka