Osäker framtid för Kävestaprojektet trots goda resultat
25 augusti
- När förväntningar och krav försvann blev det plötsligt lättare att våga prova saker. Det blev lättare att interagera med andra människor. Då mådde jag bättre, säger en anonym deltagare i Kävestaprojektet.
Anna Johnsson t.v. och Lars-Åke Stenström t.h. presenterar utvärderingarna av förrehabiliterande verksamheter.
Förrehabilitering - ett sätt att hitta motivation och styrka
Kävestaprojektet har, liksom flera andra förrehabiliterande projekt på folkhögskolor runt om i landet, de senaste tre åren försökt skapa ett sammanhang där personer som länge stått långt bort från arbetsmarknaden kan få hjälp att hitta motivation och styrka, innan de fortsätter med etablerade rehabiliteringsformer.
- Deltagarna ska stärka sig själva, komma igång i rutiner, värma upp sin motivation och prova nya saker, berättar Anna Johnsson, projektledare på Kävesta folkhögskola.
Begreppet förrehabilitering finns idag inte etablerat i rehabiliteringskedjan, men projekten visar goda resultat både lokalt och nationellt. Den 19:e augusti fick ett femtontal representanter från bland annat Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och politiken i Örebro ta del av de utvärderingar som gjorts, vid en genomgång på Kävesta folkhögskola.
Mänskligt bemötande och god arbetsmiljö ger positiva förändringar
Utvärderingar av projektet har skett på nationell och lokal nivå. Deltagarna och inblandade myndigheter har gjort självvärderingar, en c-uppsats har skrivits och professorerna Alf Bergroth och Jan Ekholm har utvärderat projektet nationellt genom fokusgrupper – de slutgiltiga resultaten presenteras i oktober.
Preliminärt visar Bergroth och Ekholms utvärdering att 76 % av deltagarna upplever en positiv förändring i sin rehabilitering, och 80 % anser att förrehabilitering på folkhögskola fyller en viktig funktion.
- Deltagarna upplever att dom närmar sig arbetsmarknaden. Det viktigaste verkar vara att deltagarna är igång, att de träffas och umgås i en bra miljö, förklarar Lars-Åke Stenström, nationell projektsamordnare.
- Att bli bemött som en människa, med egna resurser, flikar Anna Johnsson in.
Kävesta folkhögskola har hjälpt 50 personer vidare i sin utveckling
Kävestaprojektet har haft som mål att 60 % av de som avslutar en projektomgång skall ha en plan för sin fortsatta utveckling.
- På Kävesta är vi mycket nöjda med att ha nått våra egna mål. Efter totalt sex projektomgångar har 50 personer en sådan planering, vilket är 78 % av de som slutfört. Vi har nått vårt mål med råge, förklarar Anna Johnsson.
Stark vilja att fortsätta, men helst utan flåset i nacken
Nationellt visar Bergroth och Ekholms preliminära statistik att 93 % av deltagarna och 89 % av personalen tycker att förrehabilitering skall finnas kvar efter projektets slut. Men framtiden är osäker. Anna och Lars-Åke saknar konkreta beslut från statligt håll om att skjuta till medel för att göra förrehabilitering till en permanent del av rehabiliteringskedjan. Att driva verksamheten i projektform upplever de som osäkert och kortsiktigt. Bland annat påverkas rekryteringen av deltagare.
- Många kanske egentligen skulle behöva en ”för-förrehabiliterande verksamhet”, eller åtminstone kunna vet att ”i vår ska jag delta i förrehabiliterande verksamhet”, menar Anna.
- Vi skulle vilja fortsätta med verksamheten, utan att känna att vi blir flåsade i nacken. Efter tre år vet vi att vi är bra på det här. Staten skulle kunna ge ett uppdrag till Folkbildningsrådet att genomföra förrehabiliterande insatser, och ge finansiellt stöd. Man kan tänka sig att även Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Sveriges kommuner och landsting kunde samverka, föreslår Lars-Åke.
- Det som tidigare kallades ungdomsgarantin, UGA-verksamheten, är organiserat så att folkhögskolorna är utförare, på uppdrag av staten. En liknande lösning kunde fungera bra för den förrehabiliterande verksamheten också, instämmer Anna Johnsson.
Fotnot: Kävestaprojektet drivs och finansieras i samverkan mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Örebro kommuns försörjningsstöd och psykiatrin i Örebro Läns Landsting.
Tillbaka
|
