Novgorodkommittén på Kävesta folkhögskola

Ryska tankar efter resan

Ryska tankar, nu är vi hemma

Förr i tiden när jag var yngre så hade jag stor problem med att säga att jag hade fel med saker och ting, men man ändras med tiden. Och det är väldigt kul att det är så nu i allfall, för så kul som jag hade i Ryssland och så fel som jag hade innan jag åkte har jag aldrig haft om någonting annat i mitt liv.

Well then, Shall we begin like David. Copperfield? I am born, I grow… Nej låt mig göra det lätt för mig istället
.
Allt yttre i ryssland tycker jag var väldigt grått, även människorna i sig. Men när man väl kom innanför dessa gråa fasade så blev färgen något helt annat, den blev varm och hemtrevlig så att säga. Jag har aldrig känt mig så välkommen i ett främmande hem som när jag kom hem till min familj jag skulle bo hos, jag blev en del av familjen. Deras inredning påminde om våran egen vi har här i Sverige. Innan jag åkte så var jag orolig för maten, jag är en väldigt kinkig människa när det kommer till mat, det finns vissa saker som jag inte kan äta och så är det saker som jag bara totalt vägrar äta. Men samma här så hade jag så fel fel fel fel. Om jag ska vara ärlig så tror jag att det var jag som åt mest av alla på hela resan, vilken matkultur.
Man har alltid hört att i ryssland så super man skallen av sig och vodka är den rätta medicinen. Visst finns det vodka, kanske i mängder också, men så som jag uppfattade det hela så går det där med vodka drickandet i generationer. Den lite äldre generationen dricker vodka medan den yngre dricker samma saker som västvärden (drinkar med andra ord)

En sak som kändes konstig var den dåliga servicen som man fick när man kom in i en affär eller på en restaurant, nu var det så att det inte alltid var så men man fick den lilla känslan av att man klev in och störde dom medan dom arbetade.
Eftersom man bara har Sverige och jämföra med så är det, det man får göra och när man kommer till samhälls frågor så måste jag säga att jag är glad att jag lever i det land jag gör. Det finns så mycket som skulle kunna göra tycker man, en del saker skakar man bara på huvet och undrar vad är det som är problemet? Fixa, ta tex. Deras vägar. När du åker på dom så känns det som om bombkratrarna är kvar från andra världskriget, grabbar ring polia.
Deras arkitektur år helt OTROLIG den är så berikad med historia och så välbevarad att man har svårt ibland och undra om man lever 2000-talet. Dom här gjort ett väldigt jobb med att bevara sin historia och det känns som om dom vill verkligen komma ihåg vilka dom en gång tiden var och vart dom kommer ifrån.
Det finns så mycket mer man skulle vilja säga men det går inte och sätta ord på det. Det måste upplevas, ses med egna ögon.
Summeringen med det hela är att jag knäckte hål på så många fördomar om ryssland och att jag skulle inte ha något emot att få komma tillbaks och utforska landet mer.

Andreas Åkerberg 3c


Tankar efter resan

De tankar man får spontant när man befinner sig i Ryssland är den accepterade levnadsstandarden som majoriteten av befolkningen visar på. Folket balanserar på en tunn lina mellan ett drägligt liv och misär, vilket kan förklara de bittra miner man ofta möter på. I och med att arbetslösheten är i stort sett obefintlig så lyser servicekänslan med sin frånvaro när man stöter på arbetande ryssar.
Det verkar inte existera någon rädsla för att förlora sitt arbete, då det alltid finns ett annat runt hörnet, vilket leder till att kraven på anställdas sociala kompetens och ödmjukhet sätts väldigt lågt. Ett exempel på detta fick jag bevittna när vi stannade vid ett motell mellan Novgorod och St. Petersburg då min värdinna Ira frågade ryskan bakom disken vilka nötter de hade, och svaret blev något i stil med ”varför ska jag behöva förklara det för dig?”.
Jag tycker detta är tråkigt eftersom det ställer Ryssland som land i dålig dager, och om man dessutom går miste om att uppleva livet i en rysk familj så är det lätt att dra slutsatsen att alla ryssar är otrevliga, vilket självklart inte är fallet.

Det som jag anser är största skillnaden mellan Sverige och Ryssland är klassklyftorna, vilka är enorma i Ryssland i jämförelse med vårat välfärdsland. Det verkar som att folket i Ryssland upplever ett ”himmel-eller-helvete”-scenario när det gäller status och lönenivåer, och därmed också i övriga aspekter av ett ryskt vardagsliv. Att jag hamnade i en välbärgad värdfamilj var självklart kul, men det kanske ger en lite felaktig bild av en ”typisk rysk” familj då man kliver in i ett nybyggt kvarter med lyxiga lägenheter, insprängt i ett område med många slitna, eller till och med förfallna hus.
Att Ryssland är väldigt slitet när man tänker på t.ex. bostäder, vägar och transportmedel bidrar till en känsla av ett gammeldags Sverige, sisådär en 50-60 år tillbaka i tiden. Trots det faktumet att Ryssland just nu är i ett ekonomiskt uppsving tror jag inte leder till någon kortsiktig förbättring, de har en bra bit kvar på vägen till vår svenska standard när det gäller administration och byråkrati.
Jag tror den stora lärdomen man kan dra av ett Rysslandbesök är att uppskatta det vi har i vårat väl utvecklade samhälle, med all politisk och social trygghet som det bringar.

Fredrik Kilström

Ryska tankar – Efter resan

Vi har precis kommit hem från Ryssland. Känslan av att vara hemma kan inte ha varit mäktigare men ändå kände man dragningskraften som ville att man skulle tillbaka.
När jag filosoferar och tänker tillbaka på mina fem dagar i Ryssland kan jag inte säga något annat än att det var den mest givande resan i mitt liv.
Jag växte som människa och fick en annan förståelse för en annan kultur.
När vi steg av planet på flygplatsen möttes vi av en kvinnlig vakt där endast en Kalasjnikov fattades för min helhets bild av sovjetunionen. Hennes blick var så kall att den kunde döda!
Vi fortsatte att gå genom flygplatsen och väntade på våran skjuts till Novgorod.
Väntan blev längre och en oro började kännas i kroppen.
Efter två timmar anlände våran buss.
Vi steg alla på och busschauffören som heter Alexander presenterade sig artigt och trampade på rejält med gas.
Efter en omtumlande resa så kom vi slutligen till folkhögskolan, alla familjer som vi hade blivit tilldelade stod fint på rad och väntade på oss. Min värd Zhenya tog med mig till taxin där vi åkte till hennes bostadsområde. Det låg lite avsides ungefär tjugominuter från folkhögskolan.
Vi steg ur taxin och min blick drog genast till de trasiga byggnaderna och trots att det var mörkt så framhävdes den spruckna betongen och den gråa färgen, och min förvåning steg, inte kunde jag tro att det skulle vara så på riktigt.
Hon ledde in mig i porten där hon bodde, hon var vacker och hon log mot mig. Jag log tillbaka i den mån jag kunde då jag fortfarande tittade förstummat på arkitekturen som mer i detalj visade sig ju mer man tittade.
Vi kom in i hennes lägenhet och där stod hennes föräldrar med ett brett leende, lägenheten var förvånansvärt väldigt fin. Hennes mamma presenterade sig artigt och pappan gav mig ett redigt handslag. De visade mig mitt rum där jag skulle tillbringa fyra nätter då det kom till min vetskap att dottern fick sova i vardagsrummet, som gäst skämdes man av att vara lite av en börda.
Men deras ödmjukhet och artighet var för stark för att kunna känna fel i något sådant, som svensk var det var bara att finna sig i det även om våran mentalitet inte sträcker sig så långt.
Under de dagar som rådde var vi överallt i Novgorod och fick gotta i oss allt det fina de hade. Vi såg många fina kyrkor och även många statyer, min favorit bland statyerna var av den mäktige Rurik.
Men det bästa minnet från hela resan som också var det starkaste var när familjen och jag satt i vardagsrummet. Vi satt och pratade och de var alla nyfikna om landet Sverige,
jag svarade i bästa mån om vad jag själv kunde och de såg tillfredställda ut med svaren jag gav dem.
Senare under kvällen kändes det som att man hade fått en jättefin kontakt med familjen, pappan försökte på så tydlig ryska som möjligt förklara hur roligt han tyckte att jag var där hos dem, han gick ut till köket för att hämta den kylda ölen som han sedan räckte mig. I en skål utropade vi att vänner kommer vi alltid förbli.
Från alla minnen under resan så sitter det närmast mitt hjärta då jag fick kontakt med den finaste familjen i hela Ryssland. De var inte de rikaste, inte heller de fattigaste men när jag definierar ordet vacker tänker jag på dom.
Det finns en sak jag ångrar med resan och det var att jag inte stannade kvar!

Alexander Nilsen 3A


2006-11-13

De första tankarna jag har av Ryssland från resan är när vi sitter på planet och börjar närma oss landningsbanan i St.Petersburg , trycket i mina öron var enormt och jag kunde inte tänka pga. att det gjorde så ont. Men jag var ändå tvungen att titta ut genom planets lilla fönster och precis när jag tittade ner flög vi över ett industriområde som var väldigt grått och trist. Ur de stora skorstenarna bolmade röken kraftigt med sina mörkgråa gifter. man kunde se skymten av bilar och även föreställa sig människor. När planet väl landat så var det dags att kliva ut, resan gick fort lite drygt en timma. När vi gick utifrån planet möttes vi av en kvinna i uniform, batongen och handfängslarna hängde prydligt i skärpet. När jag gick förbi tittade jag på kvinnan och log men hon visade ingen reaktion, hon hade ett riktigt "stone-face".

När passkontrollen var avklarad gick vi alla ut mot väntsalen där våran chaufför skulle möta oss. Det var mycket folk och alla trängdes, flera representanter från olika hotell stod och viftade med sina skyltar för att hitta deras gäster. Vi tittade oss runt men vi såg ingen chaufför, alla var trötta och hungriga så vi slog oss nerpå några lägligt utsatta bänkar. Lasse, tom och Alex kände efter en stund att det var dags för att börja undersöka i fall vår chaufför stod på en annan plats än vad vi gjorde och tog upp jakten. Medan de irrade omkring bestämde vi andra utslagna stackare att se om vi kunde få tag i någon mat, det ända vi hittade var en trasig varuautomat. Efter att vi suttit och väntat i cirka 2 timmar såg vi en ryss med skylten "Novgorod". Alla blev lättade, efter att alla tagit i hand så var det dags att åka. I en skranglig blå buss skumpade vi i väg.

Efter en lång bussfärd så kunde vi äntligen skymta Novgorod. Nu var det mörkt så man kunde inte se så mycket, några människor som väntade på en buss, ett gäng ungdomar som var ute på gatan och drack öl, en mamma som gick och bar på ett par mat kassar med barnen springande runt hällarna. När vi åkt genom staden svängde vi plötsligt in på en grusväg som var igenvuxen med träd och där låg folkhögskolan. Nu var det samma ryck, alla våra familjer stod förväntansfulla och väntade på oss. När vi hade blivit tilldelade våra familjer gestikulerade mannen som jag hade blivit tilldelad att vi skulle bege oss hem till honom. Artiga som de är tog han självklart min väska, vi hoppade in i en taxi som stod och väntade på oss utanför. Efter bara några minuter var vi hemma hos honom. Vi gick in genom en trappuppgång som var målat i blått, färgen hade börjat att flagna för längesen, de små postboxarna var rostiga och alla stod öppna. När vi gått ett par våningar så såg jag blodfläckar på ena trappsteget, jag började att svälja lite nervöst men det var bara att haka på mannen som gick framför mig. När vi kommit till sista våningen satte mannen in nyckeln i en dörr som var klädd i skin efter att han öppnat den dörren satte han nyckeln i innerdörren, dubbel dörr tänkte jag. När alla dörrar var öppna klev vi in i en jättefin liten lägenhet och där mötes jag av Irina som var dottern i familjen. Hon hade mörkt lockigt hår och ett jätte stort leende på läpparna, hon gav mig en jätte stor kram och visade mig var jag kunde hänga av mig mina kläder, jag fick även ett par gula tofflor så att jag inte skulle frysa om fötterna. Hon visade mig in genom ett par mörkbruna trädörrar med fönster där jag skulle tillbringa de kommande nätterna.

Möblerna var i samma träslag som dörrarna, en jättelik bokhylla fylld med lexikon och uppslagsverk, en tv, och vitrinskåp. I ena hörnet stod ett skrivbord med en dator på och på golvet låg en stor vinröd matta. Soffan som stod i rummet var en bäddsoffa och det var där som jag skulle sova.

Efter att jag duschat väntade en härlig middag som Irina och hennes mamma lagat till mig. Vi åt, drack te och pratade hela kvällen sen var det dags att gå och lägga sig. Jag var trött efter resan och alla nya intryck jag fått under dagen så jag somnade nästan direkt.

Detta var mina första intryck av Ryssland, som var omvälvande och spännande och mer skulle det bli……………

Alexandra Svensson