Novgorodkommittén på Kävesta folkhögskola

Iakttagelser från Ryssland och Veliky Novgorod

En liten reseberättelse från fyra dagar i Ryssland (13 oktober till den 16 oktober-08)

Jag och min kollega, Lasse Larsson, var under några dagar under oktober i Ryssland och besökte vår vänfolkhögskola i Veliky Novgorod. Vänner vill man besöka så ofta det går. Vi har sedan utbytet började år 2001 besökt varandra ungefär en gång om året. Vi reser oftast med elever som får vara med om upplevelser som de minns hela livet. Eleverna är oftast kursdeltagare på allmänna linjen som har valt att fördjupa sig internationella frågor.

Denna gång reste vi utan elever för att planera framtida projekt med den ryska folkhögskolan. Med på mötet var också personal från den svenskspråkiga folkhögskolan i finska Borgå (Porvo på finska). Med Borgå folkakademi har vi också ett fruktsamt elevsamarbete.

Nedan följer en liten reseberättelse från det spännande och intressanta Ryssland.

Att åka till Ryssland kräver visum. Vi trodde att vi hade fått ett årsvisum för hela år 2008 från folkhögskolan i Novgorod, men det var bara en årsinbjudan till Ryssland. För att få visum måste man ha en inbjudan till landet. När vi anlände till flygplatsen i St:Petersburg skakade de ryska passkontrollanterna på huvudet och sa ”prablema” när jag sträckte fram passet och mitt ryska papper med den fina ryska stämpeln på. Ryssarna är tokiga i stämplar. Vi blev förda till ett rum på flygplatsen. Mannen i rummet som var en rysk statstjänsteman överraskade oss med ett mycket tillmötesgående bemötande. Han förklarade på hygglig engelska hur det låg till och erbjöd oss att lösa ett visum hos honom i rummet. Det skulle till och med bli billigare är att ordna det via ryska ambassaden i Stockholm. Vi sa ”da” och fick ett visum klistrat i passet. De tog min fina inbjudan och ett antal dollar från mitt VISA-kort. Härlig rysk service som fortsatte när vi kom till bagagebandet där våra väskor hade väntat på oss. Väskorna stod i ett hörn som jag blev pekad till av en vänlig dam som tillhörde flygplatspersonalen. Det hade tagit en stund med visumkrångel och små funderingar for fram i huvudet om vår hämtning från flygplatsen i St:Petersburg till Veliky Novgorod skulle stå kvar. Visst blev vi hämtade.

Något man omedelbart upptäcker i dagens Ryssland är att det händer så mycket. Det byggs och renoveras som aldrig förr och det körs framför allt bil som aldrig förr. Direkt i anslutning till flygplatsen byggs det i modern arkitektur för någon form av hotell- och konferensverksamhet. Ytterligare några byggnader bort finns moderna bilhallar där tyska bilar som BMW och Mercedes väntar på de nyrika ryssar som gärna vill visa sin framgång. Själva längtar vi efter ”pannkaksrestaurangen” i stormarknaden ”Lenta” där det serveras de typiska ryska blinierna med den fyllning man önskar. Tyvärr blir det bara en längtan denna gång för vi har lite bråttom till busstationen inne i St:Petersburg där bussen från Borgå strax ska inkomma. Färden går ovanligt köfri och strax är vi på busstationen. Inga finländare. Nyfikna som vi är passar vi på att upptäcka omgivningarna, men det finns bara vägar, kanal och järnväg. Det renoveras även här och vi känner inte för att upptäcka mer av det renoverade Ryssland. Nu vet vi att det finns ett renoveringsbehov i landet och pengar från olja och gas finns också.

Snart dyker Jonas, Sabine och Nina upp och den nästan 20 mil långa färden mot Veliky Novgorod tar sin början. Det är lite köer. Magen kurrar också lite p.g.a. de uteblivna ryska pannkakorna.

Framme vid hotell Volshov. Tja, det är ju inget rökfritt hotell, men annars är det fint. Vi bor mitt i Novgorod, med gångavstånd till det mesta. Min bild av Ryssland från tidigare besök är att ryssarna går mycket. Det brukar bli många, långa och härliga promenader under Rysslandsbesöken. När man ser alla bilar så kan man tro att denna bild håller på att förändras.

Klockan var nu elva på kvällen och nu skulle vi se vad staden hade att erbjuda i matväg vid denna sena timme. Hotellrestaurangen och en hel del andra ställen var stängda, men till slut hittade vi ett ställe där vi fick grillspett med kokta potatis. Kokt potatis med skal på p.g.a. att det uppstod vissa språkproblem. Personalen kunde inte många ord engelska och vi hade glömt det ryska ordet för ”stekt potatis”. Det heter ”Scherenaja katoschka” och det glömmer vi aldrig mer. När man är hungrig är allt gott, även ryska potatisar.

Nu kan man fråga sig hur man kommunicerar i Veliky Novogord. Måste man lära sig ryska? På de ställen dit många utländska turister hittar finns det alltid någon som kan engelska hjälpligt, men i vanliga affärer och lite mindre matställen är det bra om man kan några ryska fraser/meningar. Detta behov av engelskundervisning försöker folkhögskolan i Novgorod att hjälpa till med genom många kvällskurser i engelska. Skolan erbjuder också en hel del andra språk i sina kvällskurser, bland annat svenska.

Tillbaka på hotellet avslutar jag dagen med lite zappande på de enbart ryska TV-kanalerna och sedan god natt.

Tisdag den 14 oktober. Ny dag och två timmar tidigare uppstigning jämfört med den svenska tiden. Vi möttes aven helt okey frukostbuffé. Tidigare blev man serverad frukost. Man blev serverad ett visst antal smörgåsar, dricka o.s.v. och det fick man vara nöjd med.

Nu fick vi se staden i dagsljus och vi såg omedelbart att det var mycket renoveringar på gång. Jag ser nya fasader och asfaltbeläggningar överallt. Staden firar 1150-års jubileum år 2009. Novgorod nämndes i någon krönika första gången år 859.

Nu var det dags att jobba. Folkhögskolemänniskor från tre länder inledde diskussioner om att ett framtida samarbete där vi ska utgå från den medeltida staden och vår nutid. Vår förhoppning är att elever från Ryssland, Finland och Sverige ska mötas och diskutera och lära känna varandra utifrån den intressanta historia som städerna Novgorod, Borgå och Örebro kan erbjuda. Fördelen med samarbetsprojekt, jämfört med vanliga turistresor, är att man kommer det genuint ryska väldigt nära. Som exempel vill jag nämna maten. Våra ryska vänner vet var man ska äta, om det ska ätas äkta och traditionell rysk mat med soppa, bröd, huvudrätt och kaffe/te. Det är så kul att ta del av den ryska vardagen och inte fastna i en massa turistfällor.

Eftermiddagen ägnades åt en historisk guidad vandring kring Jaroslavplatsen (den gamla marknadsplatsen) och Kremlområdet. Det var en mycket välutbildad guide som levandegjorde områdets historia på ett bra sätt. Man fick förklaringar på det mesta. Kremlområdet är den äldsta delen av Novgorod som bl.a. rymmer Rysslands äldsta kyrka, Sofiakatedralen. Området är inhägnat av tjocka murar och det påminner en hel del av det Kreml som finns i Moskva och som de flesta har sett på TV. Själva ordet ”kreml” lär betyda ”befäst torn”. Renoveringsarbetet pågick även här. Novgorod kommer att vara topprustat jubileumsåret 2009. Det som jag minns mest från guiden är att hon påstod att den gamle vikingen Rurik som sägs vara grundaren av det första ryska riket, att han skulle ha kommit från Danmark. Det tror jag inte på. Han var svensk.

På kvällen besökte vi kvällskurserna i engelska och blev intervjuade av eleverna, om vilka vi var och vad vi gjorde i Ryssland. Det är målmedvetna elever som själva betalar sina språkkurser. Tänkvärt är att ryska TV-program är dubbade till ryska. Det hör inte vardagen till att höra det engelska språket.

Onsdagen den 15 oktober gjorde vi en tidsresa till 1000-talet. Arkeologer har grävt sig ner fem-sex meter och kommit ner till 1000-talets marknivå. De har hittat björkbark, krukskärvor och husgrunder. Nu var området ganska vattensjukt, men vi var nere på den historiska marken. I maj pumpar de upp vattnet och fortsätter den arkeologiska undersökningen. Vi blev erbjudna att få vara med i utgrävningarna nästa sommar. Lite sugna blev vi.

Efter en rejäl rysk lunch med både soppa och huvudrätt var det dags att handla ryskt. Jag tycker det är kul att köpa rysktillverkade saker. Jag hade lovat mina döttrar ryska leksaker. Det var inte lätt. Det mesta är tillverkat i Kina. Till slut hittade jag små leksaksbilar i metall. Det var modeller av den ryska bilen Lada och det stod ”made in USSR” på underdelen av bilen. Något som både Lasse och jag tycker är köpvärt är den ryska mörka chokladen. Den är god. Är man i Novgorod för första gången brukar man bl.a. köpa ikoner, ryska gummor och något drickbart. Det är fint.

Sedan hände nästan något overkligt. Vi sprang på Olga på gatan. Olga är en gammal rysk dam som tidigare gått på folkhögskolan och som framför allt tidigare har upplåtit sitt hem till svenska folkhögskoleelever. Vi har ganska ofta bott hos ryska familjer när vi varit i Novgorod med elever. Olga blev glad över att se oss och bjöd hem oss på lite samtal och fika på kvällen. Olga ringde sin väninna Jelena, som jag hade bott hos tidigare. Vi hade några trevliga timmar tillsammans på kvällen i en liten rysk lägenhet i en medelstor rysk stad. Det är egentligen ganska häftigt att lära känna andra människor på detta vis.

Innan samkvämet med de ryska damerna hade vi åkt trådbuss till en gemensam avskedsmiddag med ryssar och finländare. Gåvor utbyttes och det var allmänt trevligt. Restaurangen låg i ett av de gigantiska höghusområden som kantar många ryska städer. Det ser kanske inte så trevligt ut, med det finns värme bland folket. Ingen rysskräck här.

Torsdagen den 16 oktober lämnade vi Novgorod redan vid halv nio tiden på morgonen för att hinna och se lite av storstaden St:Petersburg. Denna resa skulle bli minnesvärt på många vis. Det negativa var köerna. St:Petersburg lider av svår trafikinfarkt. Det är många som helt enkelt har tröttnat och låter bilen stå. Fast det märktes inte denna torsdag. Fler skulle behöva ställa bilen. När vi närmade oss St:Petersburg var det som att åka in i en dimma av avgaser. Här har ryssarna ett problem. Hur ska de lösa trafikproblemen i sina städer? Även Novgorod har för smala gator med tanke på antalet bilar.

Under andra världskriget var St:Petersburg belägrat av tyskarna under 900 dagar. Det fanns inte en levande katt eller hund. Det finns ett stort minnesmärke vid en av de stora infartsvägarna inne i staden där denna mörka period i staden uppmärksammas. Det var första gången jag var där och det var gripande. Stackars människor. Vi fick även se staden från bussfönstret. Chauffören körde en runda där vi fick se bl.a. Vinterpalatset och Peter Paulfästningen. I St:Petersburg skulle man kunna vara turist en hel månad och ändå inte hinna med allt man vill se. Åk dit.

På flygplatsen var det sedvanliga säkerhetsrutiner med röntgen av allt. Det gick bra och med ett välfyllt SAS-plan lämnade vi Ryssland för denna gång.

Tom Landberg Lärare på Kävesta folkhögskola