Novgorodkommittén på Kävesta folkhögskola

Dagbok Novgorod resan 12/5-18/5 2003

Måndag 12/5

Vaknade kl.04,30 och kunde inte somna om. Det var lite nervöst. Gick upp duschade och plockade ihop de sista sakerna jag glömt packa ner. Sen var det dags för frukost, den var lite svår att få ner. 06.30 fick jag skjuts till Hallsbergs station. Jag kramade om Mats (sambo) och Marcus (son) och undrade hur de skulle ”klara” sig utan mig i en vecka. Är man hönsig så är man, det går nog aldrig över. Jag gick och letade på spåret vi skulle åka ifrån. Klockan 7,00kom övriga gänget utan Urban och Jonas. Urban var sjuk men var var Jonas?? Henrik ringde hem till honom för att kolla , då kom han rusande  han hade läst fel på tiden när han kollade biljetten .
Vi åkte tåg till Stockholm bytte på centralen (tur att det finns de som hittar) till tåg mot Arlanda. Oj, vilket äventyr jag är på in i. Vi checkade in och vilade oss lite sen var det dags att gå om bord Maarit och jag beslöt oss att sita bredvid varandra för ingen av oss hade fluget förut. Det började pirra rejält när planet började backa för att sedan svänga runt, sen började motorerna öka ikraft och vi började stiga och Maarit och jag tittade på varandra och bara njöt. Helt klar det bästa jag har provat , det var obeskrivligt härligt. Vi fick lite fika på planet sen var det dags att börja landa. Flygresan tar bara ca 60 minuter. Landning var också en positiv överraskning. Sen var det dags att gå genom passkontrollen. När vi stod i kön fick vi reda på att vi skulle fylla i något ytterligare papper  ja,ja, var fanns dessa papper då ? Vi hittade det tillslut då kom någon och sa att vi behövde inte fylla i dessa papper för det var samma som vi hade sen tidigare. Rörigt, det är bara början. Efter 45 minuter i kö var jag äntligen framme vi passkontrollantenoch då skulle detta nya papper vara med passet, vilken tur att jag fyllde i mitt när jag väntade i kön. Med en barsk blick fick jag gå igenom, puu. Nu var vi ST:Petersburg.
Vi samlade ihop oss och gick ut för att möta bussen. Då kom Dmitri ( Dima) som är rektor för folkhögskolan i Novgorod och hälsade oss välkomna. Han kan perfekt svenska vilket kändes väldigt skönt. Vi hoppade ombord på en buss som vi hade hyrt till våra äventyr.
Resan till Novgorod tog 3 timmar och det är inte samma standard på varken buss eller vägnät som i Sverige ,vi  tar nog ganska mycket för givet i Sverige och tänker inte på att vi har en oerhörd hög standard på det mesta. Vi åkte direkt till folkhögskolan där vi fick träffa ”våra” värdar från Svenska klubben. Efter en kort presentation skulle vi åka ”hem”, men var var min värdinna? Det var det ingen som visste. Ta det lugnt det ordnar sig sa ”Dima” med ett leende. Lätt för honom att säga , där satt jag och undrade vad som skulle hända. En efter en åkte mina reskamrater. Efter en stund kom ”Dima” tillbaka och sa att de ej hade fått tag på Valentina men jag skulle ej vara orolig. Hm! Då kom ”Dima” tillbaka och sa att jag skulle få följa med Maria hem till hennes värdinna Antonina och äta mat sen fick vi se. Då började resan ta ut sin rätt. Både Maria och jag började känna oss både hungriga och trötta. Vi blev mötta av ”Kolja”  Antonina man som körde oss hem till dem. Vi blev mycket väl omhändertagen fick god mat och det bestämdes att jag också skulle bo hos dem. Antonina visade oss var vi skulle sova vi fick var sina sov rum och jag vill lova att sängen lockade.

Tisdag 13/5
Jag vaknade vid 7-tiden låg och kände efter hur det var att vaka i Novgorod, det kändes helt ok. Funderade lite på hur de klarade sig hemma men kom på att de fick klara sig best de kunde, jag kunde i alla fall inget göra. Jag gick in till Maria för att se om hon sov men hon var vaken, vi satt och pratade en stund sen hörde vi Antonina i köket så vi beslöt att gå ner till henne.
Till frukost fick vi Yuogurt och flingor, Kokta tjock korvar och te och bröd. Jag tycker om mycket mat till frukost så jag tyckte det var helt ok men är man inte så hungrig på morgonen kan nog ryska frukostar vara ett problem. Efter frukost promenerade vi till ett buss stopp. Att åka stadsbuss i Novgorod är inte som att åka stadsbuss här hemma. Det är en upplevelse, fullt existerar inte det går bara på fler och fler och mellan folkmassorna kommer en konduktör fram- slingrade. Hur de fixar det kan man fundera länge på? Vi kom fram till folkhögskolan i alla fall där var vi med på engelsk lektioner. Efter det promenerade vi till Novgorods äldsta kyrka. Vlademir berättade för oss att det endast finns tre sådana kyrkor i hela Ryssland det är så att dessa kyrkor har tre torn och det var unikt. Så var det dags för lunch, Vi beslöt att gå till en restaurang som låg på  andra sidan Novgorod så det blev en lång promenad dit. Tom, Jacob och Vlademir hade gått i förväg för att växla pengar. Vi ringde dem och försökte bestämma en mötesplats men vi träffade inte dem förs senare. Klockan 16.00 var vi inbjudna till en konst skola ”Paraskeva”Där får vi information om skolan och vi får även tillverka varsin liten docka att ta med hem. Vi åker på en överfull buss till folkhögskolan. Där vi är med på svensk lektioner. De är verkligen duktiga på svenska. Jag passar också på att mejla hem. Vi åker sedan buss hem till Antonina för kvällsmat då har klockan blivit 21.30. Camilla och hennes ”värdinna” Galina är med oss hem. Galina kan engelska så det går lätt att prata med henne och jag får ”tusen” frågor om Sverige. Somnar runt kl. 01.00.

Onsdag 14/5
Vaknar klockan 6.00 och undrar varför jag är fortfarande trött, men det är ingen idé att somna om. Jag går upp och duschar. Vi äter en stadig frukost som vanligt, jag tror att jag ska ta med mig den vanan hem till Sverige. Vi samlas vid Centralstationen och åker till friluftsmuseét  ”Vitoslavtsji” där vi under Vlademirs ledning vandrar runt och får massor av kunskap om hur det var förr. Vi passar också på att handla lite ”ryssdockor” mm för att ta med hem till Sverige. Vi åker tillbaka till Novgorod för lunch. Efter lunch åker vi till barn hemmet i Novgorod där vi får en fin uppvisning av barnen som sjunger för oss vi går även runt och tittar på de olika avdelningar och personalen berättar om verksamheten. Efteråt går vi till en liten marknad. Några av oss tar en promenad ner till floden, slår oss ner på en servering och myser en stund. Vi åker sedan till ”Manezj” ett idrotts hus där vi ser på barn och ungdomar som tränar vi träffar också Roman en utav dansarna som varit i Sverige och dansat. Vi åker vidare till en träning där några av Galinas dansare tränar. Efter det åker vi ”hem” Camilla följer med oss. Vi äter middag, sedan frågar Antonina om jag vill följa med henne och bada bastu ?Jag tvekade lite men beslöt att prova Det var klart det bästa på länge, tänk en vedeldad bastu varmt så jag nästan baxnade ”kicking” sa  Antonina med ett leénde .Hon plockade fram vatten hinkar och björkris, sen skulle man tvätta sig och bli ordentligt skrubbad  sedan fick  jag hjälp med att bli piskad med björkriset för jag tog nog i för dålig. Efter en stund kändes det så rogivande där inne att tiden bara försvann. Men allt roligt har ju ett slut även detta så det var bara att gå ut ur bastun skölja av sig med kallt vatten ta på sig och gå in till Maria och Camilla som skulle bada efter mig. Vi hade en lite ovanlig bad kompis med oss, Antoninas katt Marsha var med hela tiden vi var i bastun.
Sen kan jag lova att jag sov gott.

Torsdag 15/5
Nu var det dags för en av höjdpunkterna under resan, att få besöka St:Petersburg. Jag vaknade klockan 7.00 tittade ut och såg att det var lite mulet och grått, men va´då det var ju i Novgorod. Jag gick upp och vi åt frukost,  vi undrade om Antonina skulle följa med oss till St:Petersburg men hon sa att några andra från Svenska klubben skulle följa med och hjälpa till.
Vi samlades alla vid centralstationen för att åka buss till St:Petersburg. Resan tar ca tre timmar så vi satt och ”fnittrade” ,sov eller bara satt stora delar av resan men vi stannade och tittade på monument från andra världskriget det ger onekligen tid för eftertanke. Vi kom fram till St:Petersburg vid 11-tiden, hur vädret var? Regn vad skulle det annars vara. Vi kom i alla fall fram till Katarina palatset och beslöt att gå in för att ta en titt. Jag tror det var ca 150 rum i palatset och man kan undra hur hinner man vara i alla dem?  Vlademir ordnade en guide så vi fick veta mycket om de rum och salar vi gick igenom. Rundturen tog en timme där efter åker vi till centrum för att äta lunch. Efter lunch var det dags för shopping !! Hur kul det nu är i regn, regn och åter regn. Jag hittade i alla fall lite böcker som jag köpte. Vi beslöt att fortsätta  med buss. Vi passerade Vinterpalatset och det är helt enastående även på avstånd så det skulle jag vilja besöka någon gång.
Vi åkte runt och tittade på minnes märken från andra världskriget och från forna  Sovjet tiden. Sen var det meningen att vi skulle börja hemfärden, men det gick långsamt rusningstid iSt:Petersburg är inget att rekommendera . Efter 1,5 timmar var vi på hem väg och hade bara ca tre timmar kvar som vi fördrev med att skratta och åter en massa  skratt vi var väl aldrig trötta eller så. Jag tror att ”våran” chaffis var ganska trött på vårat skratt när resa var slut. Vi var trötta och hungriga när vi kom hem och funderade på om våra ”värdar” fortfarande var vakna, det var de och vi fick kvällsmat också fast klockan var en bit över tolv.
Sen lockade sängen, god natt.

Fredag 16/5
Sover till klockan 8,15 det kommer jag inte ihåg när jag gjorde sist men resan börjar sätta sina spår tidiga mornar sena kvällar men jag skulle inte vilja ha något ogjort. Antonina kom och knackade på dörren och vi smög in till Maria som fyllde 20 år denna dag. Vi hurrade och Maria fick blommor och presenter. Sen var det dags för frukost och därefter en promenad på 30 minuter. Vi träffade de övriga klockan 11 och gick till Kremi och Jaroslavgården. Vlademir och Constatin visade oss runt och de har bär på en stor historiekunskap så det är ett stort nöje att bara vara i deras närhet och försöka komma ihåg så mycket som möjligt, och det kan vara lite svårt för det strömmar ord ur dem på Engelska för det mesta Constantin har studerat i Sverige så han kan Svenska vilket är tacksamt när det ”kör ihop sig” men man får vara glad för att de inte bara pratar ryska för då har man inte mycket att hämta där. Vid 13-tiden gick vi för att äta lunch, därefter går vi till folkhögskolan för att vara med på olika aktiviteter som tex. TV-interjuv med den lokala TV stationen. Det ger folkhögskolan god PR. Rigmor och Camilla representerade oss. Sen blev det lite missförstånd vi skulle ha sett en teater men de uppträdde inte den tiden vi hade blivit lovade så vi gick hem i stället Ingalill följde med oss hem och åt kvällsmat.
Klockan 21.00 skulle vi med ”discobåten” och vi hade blivigt tillsagda att vara vid kaj senat 20.30 absolut inte senare än 20.45 för då skulle våra biljetter bli sålda. Klockan 20.00 tittade vi på varandra jag, Maria och Ingalill skulle vi inte börja och gå nu? Det skulle ta ca 30 minuter att gå till båten. Men Antonina och Olga som var Ingalills värd pratade glatt på när vi sa tack för maten reste sig Antonina sig upp och sa  ”sit down” och plockade fram efterrätt. Vad gör man, när man sitter i ett främmande land där man tydligen inte kan  få sin värd att förstå att nu måste vi gå för att hinna i tid. Jo, man sätter sig ner och äter efterrätt och suckar (så de inte hörs). Vi kom så äntligen i väg till båten, vi var framme ca klockan 21.05 och båten låg kvar .Vi fick senare reda på att vi och våra ryska vänner ser lite annorlunda på det där med tid, vi är mera precis när det gäller tid. Vi lämnade kaj för en tur på floden Elm det var en trevlig stämning ombord vi dansade och hade det trevligt med våra ryska kamrater i några timmar innan det var dags att vända hemåt.

Lördag 17/5
Vaknade redan klocka 7.00 fast jag fortfarande är trött. Jag gick upp och började packa lite, tänk i morgon ska vi åka hem  att en vecka kan gå så fort. Det ska faktiskt bli skönt att komma hem och se hur mina nära och kära har klarat sig, de klarar sig utmärkt det vet jag men man vill väl vara lite oumbärlig ibland. Idag på förmiddagen skulle vi få gå och shoppa och göra lite vad vi ville. Jag väntade på att Maria skulle vakna, sen satt vi en stund och funderade på vad vi skulle shoppa och hur vi skulle få med allt hem.
Antonina kom upp och sa till oss att komma och äta frukost vid 9.00 tiden. Efter frukost följde Antonina oss till en marknadsplats där vi också mötte Camilla och Galina vi gick runt en stund tillsammans med dem men sen bestämdes det att vi skulle få gå på egen hand.
Vi sa hej till värdarna och gick snabbt där ifrån, vi ville hinna med så mycket som möjligt. Vi gick till en stor marknadsplats på andra sidan staden, sen till en kvartersbutik vi ville köpa något till Antonina som avskedspresent, hon hade verkligen pysslat om oss.
Vi hann också med att kolla några marknadsstånd efter en gå gata men sen kunde vi inte bära mer. Maria behövde köpa en ryggsäck och jag köpte en liten bag som Camilla lånade sen för jag behövde inte den sen jag packat om några gånger. Sen blev det dags för sen lunch och därefter packning. Hur kan allt bara ta så stor plats när man ska åka hem, eter ett antal gånger om packning och nästan hoppa på väskan fick jag igen den.
Klockan 16.00 skulle vi vara på folkhögskolan igen för att vara med på ett möte med Svenska klubben, vi kom dit klockan 16.45 men det verkade vara helt ok. Vi skildes vid 18,00 för att gå hem och göra oss ”vackra” till den stora avskeds middagen klockan 20.30. Vi åt god mat och hade det trevligt tillsammans. Plötsligt ställer sig Vlademir sig upp sjunger en rysk sång för oss, oj vilken röst vilken styrka han har när han sjunger. Sen blev det bara våran tur hjälp vad ska vi sjunga? Astrid Lindgren blev räddningen ” Idas sommarvisa” och några till blev det. Sen avslutade vi kvällen på stadens dyraste disco, där blev vi stoppade av säkerhetsvakter ingen kamra eller stor väska/ryggsäck fick man ta med in. Vi lämnade av våra saker och gick in där inne var det  mest dyrt och rökigt men ok det var kul och dansa lite det gör jag inte för ofta hemma i Sverige.
Fram i mot klockan 02.30 hade jag fått nog och ville åka hem så nu var det bara att övertala Maria att jag som är lite ”gammal” behövde komma i säng nu. Alla insåg då att det började bli dags det var ju en dag imorgon också ,då vi skulle åka hem så vi behövde nog sova lite.
Vi delade på en taxi först körde han hem Camilla sedan oss, det var tur att vi slapp gå för det har vi gjort under veckan, mycket mer än hemma. Jag hade svårt att somna när vi kom hem, men lyckades till sist.

Söndag 18/5
Hemresa, det känns vemodigt att lämna Novgorod när man nyss har fått massa nya vänner och då är det dags att åka hem, men som tur är tar vi med oss 10 st ryssar hem.
Vi vaknade tidigt redan vid 8-tiden men hade svårt att komma ur sängen, trötthet i hela kroppen men som en ungdomskamrats pappa sa ”orkar man vara uppe på natten så orkar man vara uppe på dagen” jag undrar fortfarande vad han menade. Så var det dags för frukost och vi gav Antonina hennes presenter hon verkade uppskatta gesten.
Ja, nu var det dags, att packa ihop det sista och trycka ner det i någon väska. Det är inte helt lätt, kommer jag tillbaka till Novgorod så ska jag ha en mycket större resväska med mig det är helt klart.
Vi samlades alla åter på centralstationen för att åka till St:petersburgs flygplats och nu var det ryssarnas tur att vara lite extra nervösa ,det var första gången en del av dem skulle flyga. Maarit och jag tittade på varandra och sa va´då flyga det är väl inget , det kunde vi säga nu jätte kaxit men om sanningen ska fram var nog vi också lite nervösa. Vi sa ”Dassvidanja” och kramade om de som var kvar, hoppas vi ses igen. Vi packade in oss i två bussar den här gången gissa vilken chaffis vi fick men han hade väl vant sig vid att nästan alla i bussen bara skrattade  och skrattade.
Resan gick fort till St:petersburg vi stannade en gång för kort paus.  Nu kunde vi nästan inte prata om något annat än nu , nu är vi på hem väg. Vi kom på att vi hade nog lite hem längtan lite till mans trots att vi har haft en kanon vecka.
När vi kom fram till flygplatsen samman strålade vi med ryssarna och vinkade hejdå till chaffisen han såg inte det minsta ledsen ut, konstigt vi som hade underhållit honom åtskilliga timmar under veckan som varit. Vi gick sen för att ”checka” in. Vi kunde vila en sund innan vi fick gå ombord så vi satt och småpratade och skrattade som vanligt. Flyg turen gick bra vi fick fika på hem vägen också så jag klarade mig ett tag.
Det kändes lite konstigt att plötsligt pratade folk runt omkring på ett språk som man förstod. Nu var det lite av ombytta roller men det var inga problem, vi kom genom tullen och sen var vi ”nästan” hemma.
Det var en stor turist buss som mötte oss på Arlanda så nu fick alla plats i samma buss, Jag satte mig och läste kvälls tidning som jag köpt och insåg att jag inte haft en aning om vad som hänt på en vecka det kändes märkligt. Stämningen på bussen var bra men lite eftertänksam vi svenskar sätt väl mest och längtade hem våra ryska vänner satt nog och funderade vad de var på väg in i.
Efter ett stopp på Mc Donald, (märklig mat vi svenskar äter föresten) styrde vi kosan mot Örebro och Kävesta. I Örebro vinkade vi av bl. an. Tom och Rigmor. Nu var vi nästan hemma och nu längtade jag verkligen efter familjen kanske mest efter Marcus ja Mats också förstås. När vi kom fram till Kävesta  tittade rysarna lite undrande och undrade var de skulle bo någon stans. ”Internatarna” lovade att ta hand om dem så vi andra kunde åka hem. Och se våran bil komma för att hämta mig kändes  så skönt nu var jag äntligen hemma.

Tankar och funderingar av Nettis